Like you'd never seen before.

Lite av sentimentaliteten (finns det ordet?) kommer nog från det nyligen fyllda året, lite av vinter och mörket och kanske lite av usch säg det bara inte... för jag kan inte börja bli vuxen. Det är inte möjligt. Hur som helst; jag hatar när folk skriver sådana här saker så det blir denna gången och ingen annan. Snapp! Once in a lifetime..

Hon önskar att hon vore mer fri. Fri i tanken, fri i handlingen. Fri att göra vad hon vill, orken och energin till att lyckas det med hon företar mig. Tilltron till henne själv och hennes handlingar inte så långt nedtryckta och kontrollerade av de som gett henne löften i dåtiden. Som en fågel över himlen den blå, borta vore alla sår som svider och aldrig läker.

Så kom sanningen i kapp mig. Eller insikten. Nu räcker det inte längre, nu behöver jag mer eller snarare förändring. Det blir som en jakt efter detta mer, som kan släcka törsten och fylla ut tomrummet. Där stod jag på ett dansgolv i en natt och insåg inte riktigt vad jag gjorde där. Där var alla andra, den där lediga kvällen och den fina klänningen och det vore så lekande lätt att bara fortsätta leka som om ingenting hade hänt. Det finns mer nu, mer som alltid funnits men som jag förr inte behövt.

För jag vill komma hem till någon i slutet på dagen, somna och vakna med en arm om mig. Jag vill planera för en framtid tillsammans, dela mina beslut och vara tvungen att kompromissa. Jag vill ha någon att bli svartsjuk över, som klagar på mig för att jag jobbar för mycket och aldrig hinner hem i tid. Någon att dricka ett glas vin en söndag kväll med, fast jag inte ens dricker vin. Någon som i framtiden blir tre, eller fyra om man ska tro på spågubben. Jag vill ha ett löfte och alla uppoffringar som krävs för att vidbehålla det löftet. Någon man släpper allting för. Och den jäkla känslan bara slår mig, där jag står mitt i natten mitt i allt det som förr var det roligaste. Det räcker inte till. Nu behöver jag den handen, som håller i min i en varm soffa en sen natt. Sen när blev den tryggheten så lockande?

Så ge mig det. För jag behöver det nu.

Hon är lite arg. Eller kanske inte arg, men irriterad. Inom henne bubblar gömda orättvisor. Han som spådde hennes framtid sa saker som mycket väl kan vara sanna men som tog hårt i henne. Det ryckte henne runt, snurrade henne där hon satt, i den stickande källaren och undrade hur danska ord som alltid fört med sig positiva känslor nu kunde åstadkomma sådan ångest. Hon ångrade för ett ögonblick sitt beslut att ge det ett besök, ett försök. Nu hade hon det i tankarna, i bakhuvudet, när hon satt framför kylens lilla sken och kände hur det frös om benen. Hon erkände för sig själv att hon faktiskt kände sig ensam, aldrig långt i tankarna från tristessen. Den skrämde henne, som mörkret och vintern gjorde.

Hon mådde ändå så bra, så in i helvete stark var hon, det hade hon insett. Och så in i helvete vad arbetssam det är att se sina egna styrkor. Nu måste hon stanna och slåss för allt hon var värd, istället för att fly som alla andra. Hon bubblade av bus inom sig, men vardagen och världen tedde sig sällan som en lekplats. Så mycket visste hon, att innan denna spådda man med mörkaste ögon skulle entra hennes liv var hon tvunget att hitta utlopp för sina utmanande drag, sin nyfikenhet, sin "varför kan inte jag". Hon hade en del upp-växande att göra, något som gjorde ont. Och hon ville skrika ut i nattens dis att det inte var rättvist, att hon fick valet att såra och ändå bli sårad. Hon ville stanna upp i några ögonblick, förvånad över den försvårade möjligheten av att hålla dem i liv. Aldrig, aldrig gör det mer ont än i nuet.

Hon önskade där i natten att någonstans skulle hon förstå. Att någon skulle viska ett uppvakande till henne, ta hennes hjärta i en liten box och lämna det åter när människor var redo att ge henne vad hon förtjänade. Varför kunde det inte vara så, så som hon råkat vilja. Hon hade sannerligen inte planerat det, men hon hade bara råkat vilja det. Och nu, det måste hon erkänna gjorde det ont att vara vuxen och erkänna att det inte var vägen mot lyckan. Tårar hade hon nog av. Så varför skrämde en frågan så simpel om en vänskap henne? Varför. Varför. Hon skulle nog förstå, tids nog skulle hon se tillbaka och inse hur förvirrad hon gjorde dem stackars små. De som inte var redo för henne och känslorna. Tids nog skulle världen putta dem in i varandra. Tids nog, men inte förr.

I en annan värld

Jag vill så mycket.

Så vitt man vet

Det är inte mycket man vet från den stora världen. Men tänk om man visste allt. Då hade man ju inget att klura på. Ovissheten kan vara ganska lyckoframkallande den också.

Tvillingar. Och med mörka ögon också. Det låter ju intressant. Vissa saker kändes bättre än andra.

Ett litet hopp om hoppet

Hon är trött. Så himla trött hela tiden, det verkar vara en väldigt lång uppförsbacke. Men hon kan knappast skaka av sig den där känslan av att någonstans där framme väntar regnbågen. Den underbara regnbågen med stora säckar guld till henne. Om bara tålamodet vore lite mer snällt mot henne. Om hon bara kunde bli bättre på det, snabbare. Hon försöker ju ha tålamod, det gör hon men det går så långsamt tills det känns naturligt. Är det fel att hon tror, tror på hoppet? Tror på den känslan inom henne som bubblar av vetskap. Som viskar till henne när hon ska sova.. Viskar hemligheter som hon inte borde veta, bara för att hon ska slappna av. Hon vet vad hon vill, hon vet vad hon vill ha. Så nu är det bara att vänta. Vänta på allt det bra. Även om det redan är här, det kanske bara behöver sjunka in lite?

Satt och kollade på Mammas Pojkar innan. Och det underbara med det är att det finns inget som gör min mamma mer upprörd än när jag säger att jag ska gifta mig med Tim. Verkligen ingen. Det är ganska underhållande, inget jag kör hela tiden men i somras stack jag till med den varje gång vi körde förbi en kyrka på väg till deras sommarstuga och det är helt förvånande hur hon kan bli så upprörd. Jag känner ju inte människan. Mamma tycker det är bättre att jag gifter mig med någon annan. Och jag.. ja jag har fortfarande inte bestämt mig haha.

Idag när jag körde hem fr jobb var jag sådär bubblande glad. Gick där och trallade lite högt inne på B&W (de har nog verkligen slutat kalla det det, va?) och folk tittade lite konstigt men det brydde jag mig inte om. Jag kände mig för första gången på väldigt länge, väldigt lugn. Lite stolt, om jag får tillägga. (Jag kanske inte ens borde tillägga att jag gick och sjöng högt en melodi bestående av typ "hmm hmm hmhmhmhmmmmm hm hm hmmhhhmmm hmhmhmh". För den sakens skull. Men WTF: ska man flasha lite kan man ju lika bra flasha det hela).

Nej det var en konstig dag på jobb efter min "I need a break" semester. Den gick upp och så gick den ner och så lite hit och dit. Lite bra, lite dåligt, lite tråkigt och några saker som liksom fastnade i huvudet.

Ibland kan jag vara så himla klok. Jag hoppas bara att allting löser sig. Gör det det, så blir jag riktigt glad.

(Det senaste inlägget kändes ju lite i form av det man skrev i sin dagbok med plastlås och en ponny på framsidan. "Vi åt soppa i skolan. Kalle var jättesöt. Jag vill ha chans på honom. Hoppas jag får en häst i julklapp. Födelsepresent funkar också." Men det är kanske lite så. Det är lite sött att få önska saker).

En, två, tre på det fjärde ska det ske

För man kan inte lära fjärilar att sitta vackert. Man måste vänta tills dem vill sitta själv.

Med Maria på B&W eller vad den nu kallas idag. Äntligen hittade jag mig en fin rattmuff! (Varför låter de så sjukt snuskigt??) Den är himla fin och jag fick kämpa en bra stund där i bilen för att få på den. Det var verkligen inte så lätt som man tror. Nej, där får man sitta och dra och hålla på och alla som gick förbi fick mig att vilja ge upp. Men jag fortsatte att kämpa och till slut! Tada... Väldigt stolt. Betraktade till och med den från utsidan. Lyser upp hela bilen. Och min bil är inget man direkt står och tittar på annars. Trevligt med små detaljer som skiner upp.

Maria är så himla smart. För hon håller med mig i precis det som jag tycker. (På riktigt, jag hotar ju inte henne eller något) men ändå kommer hon med så bra råd när jag verkligen behöver ett bra råd. Hon är bra hon, förutom när hon låter bebisen kleta grädde över hela lila jackan. Inte så niiice. Jag hoppas bara hennes råd stämmer, får man det? Får man sitta och hoppas att det går bra för en. Det hoppas jag i alla fall.

En kram och lite förståelse hade suttit riktigt fint. Går det att ordna tro?

Så nu till helgen blir det bara underbara lediga-Hanna. Hon ska få göra precis vad hon vill. Hon ska få vara så busig och glad som hon vill vara. Inget jobb, inget ansvar över en miljon skitsaker. Bara lediga ledigheten. Underbart!

Nu blir det massage i stan!

Eller?

Jag har också rätt att bara inte orka.

Igår kom alltihop. Det var som gränsen blev nådd. Tårarna kom och jag erkände att jag inte orkar försöka längre. Det är en sak att rädda ett skepp som håller på att sjunka, en annan att göra det helt själv. Så jag skrev en lista över det jag gör, allt som jag ansvarar för. Den skrämde mig lite. Längden på den var så betydande att man trodde att det var allt som fanns att göra på jobb. Så visade jag den för en annan på jobb och sa "jag gör det här." och då sa hon "va? allt på listan?" Och nej det stämmer kanske inte riktigt. Jag gör ju inte det som man ska, gör det inte bra nog, inte så bra som jag hade kunnat göra det. Timmarna räcker fan inte till. Och då ska vi inte glömma bort att förutom det jobbar jag heltid med det som alla andra gör också. Sjukt. Det är nog det ända ordet som fungerar. Som passar in. Hur kunde det gå så långt? Hur kunde jag gå med på så mycket skit? När blir det nog, när blir för mycket för mycket? Så igår kändes det omöjligt att gå och jobba idag. En liten semester blir det. Bara några dagar, kanske nog för att kunna andas igen. Kanske inte.

Så många är de som inte håller med. Som ständigt berättar hur fel det är att jag sliter ut mig, att jag går med på allt jag går med på. Så många ord som blir sagda till döva öron. Men nu har det i alla fall gått in... Ett steg i rätt riktning.

Honest

Life’s a game but it’s not fair
I break the rules so I don’t care
So I keep doing my own thing
Walking tall against the rain
Victory’s within the mile
Almost there, don’t give up now

Hemligheter är bäst när man inte berättar dem för någon.

I övrigt har denna helgen varit helt underbar!! Först blev det underbart kaos (fast man inte får säga det) på jobb när det kom en BUSS och 12 happy meal i driven samtidigt. fast bussen var klart inte i driven, den har lite svårt att få plats där.

Dagen avslutades dock bättre med förfest för Elins 25 årsdag (oh my goooood vad gammal) i Svedala i vad som först verkade vara ett Blått Skjul men som senare visade sig innehålla en festlokal. Det var dock rätt lågt i taket så när man dansade på borden slog man huvudet i taket.

Efter en aning om och men och lite var är taxin någonstaaaans så hittade vi äntligen in till Malmö igen. Och så blev det gamla goa Harrys och lite shake shake på dansgolvet... som hade varit mycket mindre kortlivat om inte dj:n hade haft en förkärlek för dunka-dunka utan text eller ombyte. Därefter blev festnatten avslutad och lilla trötta jag fick fint åka hem och sova.

Ikväll var sådär roligt och mysigt som man blir helt glad i hjärtat av. Som värmer när man tänker tillbaka på den. Kanske blir den inte till en ankedot så som många andra nätter, istället är det en sådan som stärker dem där banden som vi delar, de kära vännerna och jag. Det fanns många saker denna kvällen som gjorde mig bubbligt varm inombords.

Hösten är häääär! Så underbart, är det bara jag som tycker den är absolut bäst? Man får sån lust att förnya och förändra, förbättra. ÄLskar hösten, den har så lite krav och så mycket möjligheter..

För man kan inte lära fjärilar att sitta vackert. Man måste vänta tills dem vill sitta själv.

En blyg liten puss

Jag kan vara så himla annorlunda. Ibland kan jag till och med förvåna mig själv. Bättre än jag kunnat tro, starkare och klokare. Jag kan till och med ibland lyssna på mig själv istället för att göra vad jag inte borde göra.

Och nej, det är aldrig något fel att ta för sig av livet. Aldrig något fel att lyssna på vad man vill, våga chansa och ta risker. Det är inte fel att vara ärlig, stå för vad man tycker eller säga ifrån. Bara man gör det som känns rätt. Och just nu, nu i denna natten sådär mitt i livet där jag sitter och försöker att så tålmodigt som det bara går att inte känna pirr i magen inför allt som väntar. Nu, nu känns det så jävla bra.

Imorgon så blir det dans i stugan!

Jag är lite småkär i livet just nu. Det bara rullar fram.

Hon och sanningen

Hon är ganska mycket på samma gång. Eller så vill hon vara det egentligen. Vill vara bra i allt, bäst på livet, bäst på kärleken och vänskapen, skrattet och lyckan. Bäst på att vara sig själv, och att vara med andra. Bäst på att ge och bäst på att få, bäst på att sätta gränser och bäst på att överskrida sina begränsningar. Bäst på att aldrig ge upp, bäst på att torka sina tårar, bäst med råd och bäst med att alltid finnas där för alla alla.

Ibland vill hon bara vara. Bara höra att hon duger, fast hon redan vet. Bara ha någon som kramar henne, bara för att finnas där. Där det inte finns några rätt eller fel, där ingenting existerar. Om så bara för en sekund eller två.

Ibland behöver hon bara erkänna för sig själv och det blir nog. Istället för att förvilla orden och trolla med dem bara erkänna för sig själv. Bara stanna upp en sekund och bara vara. Vara henne.

Dem kommer till henne och säger dem där fina orden men det bara rinner av. Allt det goda rinner av bara det som gör lite ont, som små myggbett, känns riktigt. Stressen blir hennes fiende för hon saktar aldrig ner, för stolt för att erkänna att hon inte kan allt.

Så ibland vill hon bara ta in ett av orden och lita på det. Lyckas tro på att människor för bra saker med sig. Vänner som bryr sig, som finns där för alltid. Kärleken kan göra så stora underverk.

Och sen ibland, som idag, vill hon bara känna det röda nagellacket som skvallrar om hennes frihet. Bara känna musiken dunka inom henne, bara känna hans varma blick som möter hennes, där hon är med sina vänner. Vem han nu är, det vet hon inte än, men dem, vännerna, de är så självklara.

Stresssss

Ikväll ska vi lysa i natten så mycket att jag kopplar bort allting vad har med stress att göra. Alla måsten bankar i huvudet på mig, allt jag borde gjort, ska göra, tänker göra, vill göra, inte får göra.

Den stora sanningen

Det finns stunder då man ser människor som är så stora, jag blir så peppad av det. Att se de som vågar tro på sig själva, tro på att ingen har begränsningar som inte går att överkomma. Allt är möjligt, världen är din...

Så tänkte jag på allt som gör mig lycklig.. Och så kom jag fram till alla de små detaljer som gör livet värt att leva, som får en att bubbla av lycka.

Den där första natten, helt vindstilla när snön faller, när världen nästan står stilla så tyst det är.. Den första kalla höstmorgonen när jag kan använda mina nya vantar.
En riktigt varm sommardag.
När man vaknar utvilad.
När man vaknar med ett leende på läpparna
Att fastna i någons blick
Att bli påmind om ett internt skämt
Att skratta när man verkligen inte får skratta
En kväll på Fridays med riktigt goda vänner
Hotellfrukost
En gammal Nik Og Jay låt som väcker härliga minnen
När Tilda kommer hem från sina äventyr ,)
Gemensamma hemligheter
En kyss där det kittlas i magen
En sommarnatt där allt känns möjligt
Familjen
När någon du beundrar beundrar dig
Att ta ett steg tillbaka och se vilka saker man åtstadkommit, och kunna njuta av det för ett ögonblick
Att hålla någons hand
Stunden efter man sett en riktigt bra film på bio och är på väg därifrån
Första klunken av en Ice Cream Sandwich drink på Fridays
Första gången man har på sig sin favoritklänning
Första fem minuterna på en film du sett fram emot att se
Bara ben till en vít klänning
Stranden vid knäbäckshusen
Min guldiga bikini som glittrar i solen en strandvarm dag
En befodran
Att träffa en gammal vän och det känns som tiden stått stilla
En natt mitt på Ströget mitt i vimlet och lyckan
Kittlande kärlek
När någon förstår dig
En kram
En puss
Att vakna bredvid någon du verklingen håller av
Vänskap, riktig ovärdelig vänskap

Weekend

Tänk att det är bara helgen som trillar förbi.

Fredagen var jag lite sjuk, feber och annat strunt som inte verkar vilja släppa taget. Jag och hostan är bästa kompisar nu. För att inte tala om jag och min hostmedicin. BFF förever.. På kvällen lyckades jag ändå få mig själv att vilja gå ut, man är bara ung och har ledig helg lite då och då så man få ju passa på. Så var planen Fridays och då går det bara inte att säga nope.. Så det blev förfest hos Johannas Emelie ute i Limhamn och vi dansade i vardagsrummet till gamla låtar som söta små barn efter skolan... Sen blev det HUMMER taxin in till stan, fin är den där bilen hihi. Så roligt att träffa på massa folk man känner, väldigt oväntade människor också! Så blev det milkshake som vanligt och jag var alldeles till mig av lycka där jag satt i den svarta, mjuka soffan och drack min alldeles underbara och väldigt överfulla drink.. Jag får nog fundera på att köpa Fridays eller ngt för jag förstår inte hur vi ska kunna ha råd att vara där så myckt som jag vill. Så underbart mysig stämning, man blir helt glad i hela kroppen. Hihi! Vänner =)

Sen blev det bröllopet på lördagen, såååå fint det var. Fick gåshud hela tiden under vigseln. Äkta kärlek, kan man bli annat än tårögd. Så där satt man sedan och var lite blödig hela kvällen. Så underbart det var att se min älskade Maria så lycklig, så fulländad familj. Så himla vackert. =) Och sen få träffa alla sötnosar från gamla tiden.. Det var riktigt, riktigt roligt. =) Saknat det har jag. Det var ju inte för inget som man började fundera på när man själv kommer gå där en dag.. Om ett tag, ett bra tag :P I'm happy where I am.. =) Känner mig så riktigt, riktigt lycklig med mitt liv nu. Det pirrar i magen av lycka, så nöjd med allting trots att så mycket är så ovisst och lite skrämmande stort och kanske till och med lite svårt. Men det känns, ja, det känns som jag ska gå igenom de saker jag går igenom nu. Hur allting än blir. Vad som än händer. Bara njuta o inte oroa mig för framtiden.

Söndagen blev lite städning och massa sömn... Det behövde jag, upp kl 4 sen så det var välbehövligt..

En himmel

Hon var liten en gång i tiden, hade det svenskaste barnablonda håret och de djupaste blå ögonen, de glittrade av den busiga viljan inombords. Den som aldrig tvekade, aldrig sa nej till modet. Håret är kanske inte lika sommarblont och åren har gjort henne till den hon är idag, men när hon ser sig själv i spegeln och ler så ser hon den där lilla flickan, med samma vilja, samma drömmar och samma vilja. Den finns där, för att alltid stanna.

Verklighet

Det ligger något lite vackert över ovissheten. En kittlande känsla av lycka.

Om bara jag fanns

Det finns en lista bredvid mig, en lista på jobb och en till i mitt huvud. En vid sängen, en vid kylen, en i mobilen och en på mailen. En i ett list-program och en i min kalender. Två i en pärm och tre ihophäftade. De är planer för framtiden; måste och borden och sådant som jag vet jag aldrig kommer hinna med. Jag skulle vilja stryka varje punkt, gå ut och upptäcka att det fortfarande är sommar. Lugnet börjar försvinna, stressen kommer tillbaka. Jag måste blunda hårt men där långt inne finns den kvar. Den värma känslan av att räcka till, att vara nog. Att inte ha något att bevisa är den bästa känslan i världen. Så intressant och spännande, så nytt och stort och ändå så små ord och handlingar som kastar ner allt i mörka djup igen. Jag vill och ändå inte, jag måste och ändå kanske inte kommer klara av det. Det är svårt det där med krav för de är alltid lite för höga eller lite för låga. Ibland till och med lite av varje.

Men en sak vet jag, jag är på väg. Rätt väg.

I could make this into a living

Ett litet leende på läpparna, som sprider sig på hennes ansikte.

Honeyfresh

Blev Fridays ikväll för att planera Möhippan med ngr av Marias andra vänner. Så roligt det känns när allting börjar falla på plats! Det kommer bli roligt och spännande att se vad hon tycker. Men ingen säger ngt nu flickor, vet hur nyfiken vår Maria är!

Blev sjukt festsugen när jag var där, drack min milkshake - fast utan sprit - skulle ju trots allt kunna köra hem. Och en natt utan hostmedicin var inte att ens tänka på. Så bra musik och sådär man blir helt sugen på att festa till det. Får se om det blir ngt till helgen. Sen blir det fest två helgen i rad =)

Ser ljust ut allting nu. Känner mig så lugn och trygg som jag inte har känt mig förut. Härligt!!

Hanna

Hon sitter där i ljuset från spotlighten. Den kastar skuggor över det nystädade golvet som blänker lite smått i halvnatten. Det är kanske varmt ute, kanske kallt men hon vet inget om det. Hon kunde inte känna kylan mot huden när hon gick hem, inte heller den faktikst ljumna sensommarvärmen. Kanske för att tröttheten slått till. Kanske för att hennes tankar var långt därifrån. Rösten är inte var den varit, förhoppningsvis kommer den tillbaka snart. Viskandes har hon samtalat hela dagen, för tystnad är inte hennes starkaste sida. Hellre hes och utpratad än en ren röst och inget sagt.

Dagen känns så ljus, vardagen känns ljuvlig och livet ter sig som en påse gott och blandat. Allt möjligt på en och samma gång. Det är bra nu. Och det bästa med det är tanken på att det finns mer, att det inte är fullbordat. Det finns så många områden att utveckla, att eftersöka en annorlunda vardag i. Men just nu så tar hon ett steg tillbaka eller snarare ett steg rakt in i nuet och bara nynnar en melodi i sin egna värld. Hon lever i nuet och i lugnet inom sig så trivs hon ritkigt bra. Hon vågar till och med säga att vardagen är fin. Hon är nöjd. För den sakens skull har hon inte slutat sträva framåt. Men nu låter hon saker och ting komma till henne. Innebörden av var hon är värd har nått henne och den fyller hela henne med ett underbart lugn. En värme av något gyllende. Som att hon strålar. Och du kanske inte skulle hålla med eller så skulle du, men hon känner det själv och märker det på dem specialla i hennes närvaro. Det är starkt och annarlunda, kraften hos viljan och tilltron på sitt eget värde än underbart. Starkt och intensivt. Som fjärilar som svävar.

Vänner

Det allra bästa. Familjen och vännerna och det som bubblar i magen. Små små lyckobubblor av värme och glädje.

Vänner av sällan skådat sötslag. Och det som ligger i tryggheten hos de gamla ligger lika mycket i det spännande hos nya vänner. Och oavsett vilket så är alla sådär busiga just nu, sådär roliga och intressanta och vill liksom göra saker, hitta på saker, prata om saker. Såhär ska livet vara. =)

En blomma ur asfalt

Kanske önskar jag mig att jag ibland bara visste. Fast sen så vore det inte lika spännande, att leva livet, om man redan visste vad som skulle hända. Det är inget svårt att vara modig om man vet hur åtgången blir. Ingen svårt att vara stark när man vet när faran är över. Ingen svårt att vara lycklig när man vet hur lyckan blir. Kanske är det att välja vägarna och upptäcka saker som är det bästa. Kanske inte det enklaste, men det enda rätta.

Semestern

Knäbäcks(husen)stranden och jag.

Nu är den slut. Den vackra semestern. Men jag känner mig ändå annorlunda, som om den där varma känslan av solen ligger kvar på huden och gör mig varm. Inombords. Lycklig. Gick och nynnade för mig själv med ett litet smil på läpparna på Maxi på vägen hem. Det kändes bra, att vara såhär glad.

Så lite hann jag med ändå.

*Sola på underbara knäbäckshusen

* Make Up Kurs

* Massage

* Utekvällar och fest

* Thank God It's Friday (haha hur mycket av min semesterlön gav jag till dem..? :P =)

* Mys med familjen

* Bio

* Soliga luncher på grillat i gränden

* Nattdopp i iskalla havet

* Filmkvällar

* Hunnit se hela andra House-boxen nu ;) haha

Och mest av allt bara hunnit komma ner lite i varv från jädra hetsjobbet. Nu kan jag andas.

Det gröna gräset på andra sidan

Jag vet vad jag vill. Jag vet bara inte hur jag ska komma dit. Men att jag kommer dit, det vet jag. Så det räcker väl? Med lite tålamod, så kanske...

En dag när ingen vet ska jag bevisa min hemlighet, jag ska slå alla med häpnad.

What we don't know

I can almost see it
That dream I’m dreaming but
There’s a voice inside my head sayin,
You’ll never reach it,
Every step I’m taking,
Every move I make feels
Lost with no direction
My faith is shaking but I
I gotta keep trying
Gotta keep my head held high
There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an up-hill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb
The struggles I’m facing
The chances I’m taking
Sometimes might knock me down but
No I’m not breaking
*I may not know it
But these are the moments that
I’m gonna remember most yeah
Just gotta keep going
And I, I gotta be strong
Just keep pushing on
Cause...
There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an up-hill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb
There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an up-hill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb
Keep on moving
Keep climbing
Keep the faith baby
It’s all about
It’s all about
The climb
Keep the faith
Keep your faith

Never get sloppy

Och jag jobbar och jag jobbar och ändå...

Fairytale

Vilken underbar låt, den där norska snubben. Man blir helt glad.

http://www.youtube.com/watch?v=-8JRtGMBUz0


Just nu känns det som att livet är helt för kort för att bara slösa bort. Vet inte varifrån jag får all den här rastlöstheten, men den vill inte lägga sig. Vill framåt, snabbt, i alla dess former. Vill sova snabbt, skratta och ha roligt hela tiden, bara äta glass i solen och ändå hinna göra ett framgångsrikt jobb och ändå hinna omorganisera kyl, garderob och kanske lite till. Hinna göra budget för resten av livet och en detaljerad planering. Minut för minut. Lycka för lycka. Men sen så inser jag väl någonstans längs med vägen att man faktiskt inte kan bestämma alla små saker som ska ske, de har en tendens att inträffa när man behöver att de ska inträffa och inte bara när man vill. Men ack, denna väntan och längtan. Får väl njuta av stunden under tiden ,)

Wow, just nu känns det bara som att jag och hela denna sommarluften är en himla fin match. Som om allting jag behöver kommer till mig. Jag vet inte, kanske har jag fått lite tålamod. Bara lite, något annat vore för o-Hannigt. Men lite kanske. Och nu kommer det, allt det bra. Känns som allt jag förtjänar och behöver lära mig händer, som om det ligger en spänning i luften som säger "be prepared".

En ny dag

Upp tidigt idag på min lediga dag för att städa huset i Lund, det var inte lika spännande som förra året. Konstigt när man tänker efter, hur fort ett år går och hur snabbt en ny vardag bildas. Hur man är vrider och vänder på det är 365 dagar tydligen tillräckligt med tid för att allting ska färdas en jädrans lååååång väg.

Idag... så känns det viktigt att ta vara på varje ögonblick.

Just nu älskar jag... Lukten av sommar i vinden, mina vänner, nya människor, mina jeansshort och att soooola.

Just nu hatar jag... Ångesten jag får när jag åker hem från jobb efter jobbat 13 timmar och inser att jag snart ska vara där ingen, trötthet (vem uppfann sömnen?), lots to do - no time to do it

Just nu vill jag... Ha allt direkt! bring it.

Wow, jag har varit ledig

Jag är ledig ibland. Ändå ganska ofta, varje vecka lite grann. Ibland mycket och ibland mindre. Men ändå den lediga tiden finns ju där och ändå känns den så sällsynt och underbar när den kommer och jag får kasta mig ur allt jobbtänk för bara ett ögonblick och vara Hanna utan allt annat.

Så idag var jag och mamman i Köpenhamn och njöt av en underbar shopping och mys dag i solen. Det var så himla skönt, hann med en hel del mat... Först fika på ett mysigt cafe med Latte Tiramisu sjukt gott! Sedan lite senare en paus med pizza-foccacia med chockladmjölk på en bänk nere vid kanalen i solen. Lite senare blev det en jättegooood drink inne på Hard Rock Café och sist en tur till Via Napoli hemma i Malmö för lite italiensk pasta! Mums. Nu är jag mätt tills nästa vecka.. Shoppade en supersnygg Bon Jovi tshirt på HR Cafe och lite annat tramsiflamsi.

Snipp snapp slut så var den lediga dagen slut (och fortfarande har jag inte tvättat... )

Tick tack

Nu börjar det fan bli hög tid att börja träna på allvar alltså, måste komma i form till Beach 09. Å andra sidan är glass gott, jag hinner knappt sova så när ska jag träna och jag kommer inte vara ledig förrän försommaren 2039 så ja... Vi får se hur det blir med det.

Så jag hittade denna bilden o man kanske kan beställa det på internet, så som man beställer en bikini. Kanske ett sorts paketpris. Skulle suttit fint. Lite solfaktor på det så är man ju färdig, yes =)

Det har blivit sagt...

Jag såg en intervju med Johnny Depp när man fick en fråga om vad han hade önskat att Gud sa när han kom till pärleporten. Han svarade "I'd would like'd him to say,.. Wow."

En krita i blått och rött

Alla är nya på något, någon gång. Alla gör fel, ramlar ner i diket och måste resa sig upp. Någonstans längs med vägen där jag inte brydde mig om det så tappade jag det och nu verkar det som att den balansgång jag går är enbart för mig och alla andra får rita utanför kanterna. Men fula kritor i fula färger dessutom. Men skulle jag göra det? Aja baja, nu går alla bananas och tappar tilltron till mig. Eller så är det bara jag själv som gör det.

Ibland får jag bara lust att skrika ut "ser ni mig (för den jag verkligen är)?" för jag försöker så jävla mycket hela jävla tiden att jag bara är så mycket av allting. Bara vill hela tiden. Gör allting rätt. Man kan inte göra allting rätt. Bara sig själv, bara rätt mot sig själv.

Det här med hur man är och hur det blir till vem man är. Det är konstigt att tänka på. Jag blir alldeles snurrig av att tänka på det, hur fel och rätt det kan bli när man tänker för mycket eller för lite. Eller bara lagom. Kanske bara ska följa det som hjärtat säger. Dunk dunk.

Så kom fram till mig, lilla ängel med gula gummistövlar och vingar av vitaste, mjukaste dun. Kom och viska i mitt öra alla hemligheterna om mitt liv jag vill höra. Bara så jag vet att ni har en bra plan, något som gör att jag vågar förlita mig på magkänslan. Något riktigt fint.

Vad jag vill ha

Kort och gott...


Ärligt talat så är livet lite för kort för att gå runt och sura.


Just nu känns det som det allra viktigaste är dem vännerna som är de riktiga. Underbara. Äkta. Dem man får vara sig själv med. Och mer och mer upptäcker jag att de är fler och fler och faktiskt upptäcker jag att vissa människor betyder mer än jag trott. En spännande tid känns det som det kommer bli, denna vår och sommar. Älskade vänner.

En dans i solen

Fina visselmelodier från tveksamma instrument...

Vid Titanic Hoppet...

Någon som tycker att det är dags att ta ner skylten?

Ett litet Safari...

Sanningen

Vägra aldrig ditt hjärta att våga hoppas.

En perfekt söndag

Lite smått bakis och lite trött så vaknar jag igen efter bara tre timmars sömn efter den sena hemkomsten från gårdagens rummel-dummel och ligger och myser en stund och springer runt och städar bort alla flaskor. Tydligen så blir det lika mycket disk och spill och trams när man är tre som när man är fler, undra om det är jag som bara springer runt och spiller hela tiden... Lyckades i alla fall spilla ner hela sängen med skumpa som bubblade upp i näsan helt utan förvarning och det var varken skoj eller ett bra sätt att dricka skumpa på. Men det fanns lite kvar. Så efter en stund kommer Elin och Abbe och vi går ner till Via Napoli - restaurangen här på hörnet som är såå mysig; och äter underbar pizza med extra ost, tigerräkor, champisar och vitlök. Mycket fett och mycket vitlök, precis vad man behöver dagen-efter. Sedan tar vi en promenad på stranden och Abbe får för sig att vi är på Safari och är helt faschinerad av hur svanen sover. Mycket intressant. =) Så köper vi en glass och sitter i solen och bara är. Bara finns till och det är helt underbart lugnt och skönt och en alldeles perfekt söndag. Vilka vänner jag har.

Lördag

Vaknar seeent för det är underbart att äntligen få sova lite. Så åker jag och Elin in till stan och går runt och kollar i affärer och jag måste bara fråga vem fan bestämmer att äckliga parfymer har en chans att sälja? Och vem köper dem? Vem sitter där och luktar på denna äckliga doft och säger att den, den kommer nog någon att vilja ha? Fattar inte det..

Så när Abbe äntligen slutar så går vi till Lilla Torg och äter mumsiga Burritos och njuter av vårsolen och allt är alldeles underbart varmt och skönt och sen åker vi ner till Drottningtorget och äter italiensk glass som är så sliskigt god att jag blir lite ledsen att den behöver ta slut. Och så solar vi, vilket inte är lite sliskt underbart utan bara brutalt obegaligt för solariet är låg-budget trots att det kostar lika mycket som överallt annars och jag får panik och får hoppa ur solariet flera gånger för det är så satans brännande varmt att det känns som mina stackars ben håller på att bli friterade. Visste inte att man kunde svettas så mycket men det gick tydligen. Sedan åker vi till Willys och kastar jordgubbar på golvet, eller det var mest jag som gjorde det och det var väldigt lite meningen men det spelade ingen roll om jag ändå hade vetat om att ingen tänkte äta mina chokladdoppade jordgubbar så hade vi inte behövt gå tillbaka och hämta nya. Så får Abbe och Elin åka hem och duscha av sig solarie-äckliga-lukten och jag åker hem och försöker städa undan den värsta röran efter veckan med mycket jobb och lite fritid till mer än sömn.

Så kommer Elin och Abbe hit och vi har det jätteroligt i en ganska bra stund medan den enda festskivan som vi har som är Ok fortfarande är igång. När den är slut börjar helvetet med schlager skit i flera timmar och jag försöker godhjärtat att sjunga med i några låtar men det funkar inte så bra. Till slut ger jag upp och letar upp favoritskivan igen så jag får lyssna på lite dunkdunk innan vi går ut.

Slagt var roligare än vanligt men kommer lite tidigt och får fördriva tiden med att leka "jag har aldrig" medan mer folk öser in. Abbe vann nästan 10 000 kronor på fotbollsbla bla bla typ stryktipset eller något skit och var helt out of his mind lycklig och det passade oss bra för han var väldigt generös och gullig o bjussade på bubbliga drickor hela kvällen lång. Eller natten kanske jag ska skriva. Men roligt var det i alla fall.

Fredag

Så klockan halv sex på morgonen glider jag runt längs med vägen till Lockarp och lyssnar på "Just Dance" på högst volym och den burrande högtalaren försöker väcka mig ur en dvala av trötthet och längtan efter seeeeemester. Jag har lite möten på jobb och njuter av möjligheten att för första gången någonsin i donken-historian ha SYSTEMTID. Helt underbart; betalt för att arbeta med mina system. (System? Ja, ansvarsområdena man har kallas så). Så blir det lite hysteriskt kring lunch och resten av dagen känns lååååång. Är väldigt trött. Så har jag lite möten till och sedan bär det av till Plantagen för att handla Penséer för att krydda till utanför restaurangen lite. Det blir sådär. Det går inte att båda spara in på kostnaden och samtidigt få många, fina och stora blommor... Haha. Så ja, jag vill inte ens veta hur det i teorin nyplanterade "M":et vid DT-slingan ska se ut när blommorna var stora som femkronor. Eid föreslår att vi bara planeterar ner en endaste sorglig lite slokig blomma och sedan stoltserar med det pressade priset för våra chefer. Nio och nitto för en upp-piffning av uteserveringen. Kanske blir det något besvikna när de ser penséen. (I singular). Om de nu ens ser den, den smälter in i gräset rätt fint.

Så fjorton timmar senare åker jag hem ifrån jobb, rätt nöjd och väldigt trött. Jag envisas med att jag är en super-hanna och aldrig blir trött så jag bokar tid med Johanna för att kolla film. Och jag har världens tur när vi hyr film, eller snarare när vi ska betala för den. Så står vi i vääääärldens längsta kö och jag får syn på en extra hemmakväll-anställd som springer runt utan att stå i kassan och låta oss slippa stå i den tråkiga kön och så koncentrerar jag all min tankekraft på allt som jag läst i The Secret för att han ska öppna sin underbara kassa och låta mig gå före alla andra. (Det har faktiskt hänt en gång förut) och Gissa vad som hände!!! Han öppnar en kassa till och vem får gå först? Jo JAG! Underbart att det funkar, nu slapp jag vänta i kön. Johanna tror att han är kär i mig, den där hemmakväll-anställda, men jag tror det var Hemligheten-tankarna som fick han att öppna den. Kvittar varför, nu slapp jag stå i uttråkningskön och vara uttråkad.

Så blev det plötsligt lite, lite roligare.

Filmen visade sig vara mindre intressant än sömn så en timme in i den snosade jag fint och stilla i Johannas soffa. Workoholic ngn?

Bilder av en framtid

Spå mig och säg vad som väntar. Jag är för nyfiken för att bara sitta och vänta.

Ex

Det är konstigt med ex, hur berörd man blir fast att man gått en sådan bit ifrån allt det som var då. Och även om jag inte stod öga mot öga med honom så räckte det att någon annan gjort det och att jag kände av hans närvaro bland de jag håller av och att han kom in där i min sfär igen och liksom... nådde mig på något vis.

Det är lite konstigt att tänka att jag en gång delade allting jag hade med honom. Ville ge honom hela mitt liv och nu hör jag ryktesvägen hur han har det. Det är konstigt och ändå så självklart.

Kanske hade det varit lättare om de bara försvunnit, sådana man valt att inte ha kvar i sitt liv. Eller så måste man acceptera att människor kommer och gå och kommer och går.

Kärlek

Den där GB gubben verkar ha skaffat sig en kryllig liten flickvän. Vilka glassig kärlek. Fattar ni? Shit, vilken torr humor jag har.

Ändå sedan det jävla "Du är vad du äter" med tjejen som åt Dextrosol så är mamman min helt orolig att jag går runt och knapprar på ett beroende. Fast jag äter inte så många, det är bara att när jag väl äter dem så äter jag många. Det är gott och vart ska jag annars få energin ifrån? Ge mig lite endorfiner. Så behöver jag inte köpa många mer.

Kom och håll om mig.

Sikta mot stjärnorna

Jag är så trött - så trött att jag inte kan sova nästan. Och nu längtar jag bara till helgen, och allt som är roligt och spännande och riktigt riktigt bra. Jag längtar till sommaren och Cornetto Citron med en varm sommarbris och det känns som att det inte alls är långt ifrån när man kör hem och känner att det faktiskt är lite varmt.

Jag börjar komma igen nu, jobbade tretton timmar idag. Kändes skönt att få upp arbetsnarkomanismen lite igen. Varit jobbigt duktig innan och gått hem när jag slutat och kommit bara en liten, liten stund innan jag börjar. Men jag saknar, ack vad jag saknar. Det är ett stort, tomt hål i hjärtat efter allt som har varit och hur jag längtar tillbaka till det. Till dem, till MITT. För just nu känns inte detta som mitt på samma sätt, inte så konstigt, självklart tar sådant tid men ja... det är så annorlunda. Så lite personlighet och så lite känsla. Kanske för att man är ny. Men med vissa så känns det bra, bra människor som man kan prata med, skämta med och liksom klicka med. Och så kommer alla andra som känns så främmande och så olika och så kommer känslan av att jag vill komma hem igen. Hem till mitt. Mina.

Så nu får det bli att vi tar igen det till helgen. Ha roligt och festa loss lite på vanligt donken sätt. Bra sätt. Inte som sist, inte så mycket illamående men som förrförra gången och förra gången igen. Bra gånger. Roligt. Vilka minnen. Och inte minst; vilka vänner.

Vi behöver alla detta på var och ens speciella sätt och anledning.

Jag väntar

Helgen stormade förbi med stora steg och nu är jag fortfarande trött och lite förvirrad på hur den kunde ta slut så fort.

Jobbade till sent på fredagen så där fanns inte mycket tid kvar där, solade lite extra så vi blev fint solbrända inför helgens festligheter och sedan åkte jag hem och sov... Det finns inget bättre än att s0va när man vet att man inte ska upp tidigt dagen efter.

Så gick jag och Elin och Abbe till Entre dagen efter för att kolla in den stora, fula besvikelsen fylld med folk. Abbe tyckte mest att det var jobbigt att vi inte hittade någon toalett. Ännu mer besviken blev han när jag råkade lura honom till att det fanns en toalett där det tydligen bara var en pantstation och en vask. Det var hur som helst ganska random affärer, det gamla vanliga och så ngn liten affär med slampiga klänningar och regnrocks klänningar. Konstiga saker. Vi provade lite parfym tills händerna luktade jättemycket äcklig parfym med manskroppsflaska och sedan gick vi till Systemet istället.

Hann till och med sova några goda två timmar innan det var dags att festa loss och Elin kom till mig och vi lagade en god pasta rätt med äcklig upptinad kyckling i. Den var visserligen stekt också men det smakade upptinat och äckligt. Jag undvek den. Sedan gjorde vi oss i ordning lite och så kom Abbe och skulle kolla slaviskt intresserad av det nya Robinson och vi kollade lite mellan jag lockade Elin hår och blev smått utskälld för att jag inte var tillräckligt tålmodig. Men det blev vågigt till slut och sen fick jag göra mitt eget hår också efter bästa förmåga.

Sedan förberedde jag den nyköpta Sambokan och var välidgt noga med att rita ett fint steck på den varvid vi inte fick dricka under den gränsen men det gick åt susan med det och Adam hann typ komma innan för dörren innan den var slut. Jävla Adam, han är för lång för att dricka shots med. Men roligt hade vi i alla fall, det kändes verkligen kul att träffa dem igen. Saknar dem så mycket nu när alla är så främmande och allvarliga på nya donken.

Så nu ska jag snart upp och jobba öppninng för första gången, underbart! Älskar att öppna. Men måste sova lite, så natti natt.

På den stora duken

Vi åker till Lund idag jag och Elin, jag ska klippa mig och Elin ska vara snäll och sitta och vänta tills jag har blivit fin i håret och sedan ska vi vidare till Max och Nova Lund och kolla runt lite. Så hittar vi äntligen fram till frisören, har aldrig varit där förut. Han verkar först lite otrevlig och snofsig men går verkligen in för att klippa och färga precis som jag vill, blir helt imponerad. Inte många som är så noggranna. Och det kommer ta tid med, tre och en halv timme tog det. Han sa att han bara hade haft en kund förut som tagit längre tid och hon fick inte komma tillbaka, men jag frågade och han sa att jag fick... Hur som helst så är min nya frisör en positiv överraskning och han är hur trevlig som helst. Så slutligen efter nästan fyra timmar så är mitt hår fint och väldigt blont och vi susar vidare genom Lund och äter oss mätta på Max.. Mm 0)

Kvällen spenderas på bio med Johanna och vi ser på den nya filmen Dumpa Honom, riktigt bra och jag lämnar salongen med en bubblande känsla av hoppfullhet (heter det verkligen så?) i kroppen.

Bubblig sitter jag i sängen, nyklipp och med ett leende på läpparna.

Efter natten

Först händer inget, sedan händer inget och sedan poof! så händer allt. Det är lite som med den där glasflaskan med ketchup. Man går och väntar på att livet ska bli annorlunda och förändras och utvecklas och sedan när det händer så ska på något vis allting hända samtidigt. Och ändå, mitt när det känns som att alla fasta punkter är som bortblåsta, så väntar jag ändå på fler. Det är som jag nästan spricker av förväntan och otålighet. Som om jag vill att allting ska hända just i detta nu så att jag slipper gå här och vänta och vänta...

Nej nu händer snart något väldigt spännande känner jag. Eller så är det redan i görningen. Luften känns lite skrämmande magisk.

Lyckan

Just nu känns vännerna så jädra viktiga. Underbara människor.

Bättre kan du

Jag har inte varit tillräckligt snäll mot mig själv. Nu får det vara slut på det. Oj, vad snäll jag ska vara.

Enligt renlighetens alla regler

Vi började vid fyra på eftermiddagen redan trött efter att ha sovit fem timmar efter en hel helgs nattjobbande. Kände på mig att det skulle bli en lång kväll och började så smått att tjata på Oscar att han skulle stanna kvar och stänga restaurangen till perfektion. Han var ju inte direkt överförtjust.. Stackaren visste inte vad som väntade. Plötsligt så var det stängt och så fick vi började städa. Herregud vad klockan går snabbt - oavsett vilket engagemang och inställning man har. Klockan ett insåg jag att vi nog inte skulle vara färdiga till två. Klockan två var det så mycket saker överallt att jag inte visste vart jag skulle börja. Klockan tre började Oscar så smått påpeka att han var trött. Klockan halv fyra drog jag ut entrémattan på torget och började skura den, till följd av att hela golvet blev svart igen av våra skor. Klockan fyra fick jag mitt första skrattanfall och slutade sedan inte skratta faktiskt förrän vi cyklade hem. Klockan fyra ringde också Lina och som en ängel från ovan kom hon förbi. Under tiden hon är på väg kommer vi på att vi glömt veckoinventera. Läs som: Oscar fick lov att påminna mig att jag gjort fel inventering, tusen tack... Klockan halv fem upptäckte jag att någon låtit en hel påse salsasås torka in på väggen i kylen. Klockan fem upptäckte Oscar att jag smutsat ner golvet han precis städat med salsasås från kylen. Klockan halv sex åt vi nachos för jag höll på dö av hunger. Klockan sex kom en smått förvånad Shah och skulle öppna och upptäckte att vi itne gått hem än. Klockan kvart över sex cyklade vi hem vääääldigt långsamt. Klockan sju gick jag och la mig.



Klockan åtta ringde jobb första gången. Klockan nio ringde dem igen. Klockan tio ringde dem en gång till. Klockan tjugo i elva ringde dem och bad mig komma in och jobba lunchen. Klockan tjugo i elva var det min röst som sa ja til att ställa upp fast jag redan går på knän av utmattning. Klockan tjugo över tolv fick jag lov att gå hem igen.



Oh, Ibland får man bara lust att älska McDonalds...



Ah, I can sleep when I'm dead

Maybe, baby

Jag tror inte riktigt att jag trodde att jag var värd bra saker. Trodde nog att jag borde få allt som var bra. Men nog var jag inte riktigt värd det. Inte värd allt det fina, ljusa och bra. Bara värd att snubbla på mållinjen.

Men nu.. Nu är det annorlunda. Nu när jag förstår att jag faktiskt också är värd allt det som är bra.

att våga fråga

Och den där "The Secret" har visserligen fått mig att öppna ögonen för allt det positiva i livet och fått mig att se allting på ett helt annat vis. Men den har också orsakat att jag inte längre kan se på Sex and The City utan att bli galet irriterad. Kanske har synvinkeln förändrats från det att den började göras, kanske är det bara jag som har förändrats. Jag vill minnas att jag gillade den innan jag läste boken. Det är ju bara en serie, jag överlever utan att älska den, utan att ens tycka om den, men jag tycker det är grundligt märkligt hur min åsikt har förändrats så markant så snabbt. Numera finner jag den så irriterande, så objektifierande. Varför måste vi välja att vara offer? Det känns som de framstår som offer. Som vilsna själar som inte har vett eller mod nog att hitta kärleken och att de letar igenom hela sina liv efter den rätta. Och då äntligen uppenbarar sig allt det som är verkligt och underbart. Och det är aldrig deras fel att det tar slut, eller inte sådär överdrivet mycket. Alla de träffar har ju något extremt fel, som gör att de måste leta vidare. Varför måste vi framställas som offer?

Jag tänker lyssna på min intution, bara så alla vet. Bara lyssna på vad den säger och låta den leda mig rätt. Bra saker är redan på väg, redan här, redan i görningen och fler kommer! Underbart.

Efterlysningen

Jag har en hemlighet som snart alla vet. Tänk er. Vilken förändring det ska bli!

Jag tror att ibland glömmer man bort att se till det goda i livet. Man ser bara regnet och inte vänner som går bredvid en i det. Man ser bara jobb och jobb och jobb och inte alla pengar som det kommer att ge. Man hör inte komplimanger för alla följdfrågor man vill ställa. Man glömmer bort att uppskatta andra för man är så upptagen med att önska mer och mer hela tiden.

Engelsk humor

Och så sa hon att hon lovade mig en britt. Får se hur bra hon håller sitt löfte. Haha.

Fighter

När jag vill lita på någon. Inte för att de vill det eller kräver att jag ska lita på dem, utan för att jag känner att jag vill. Villkorslöst.

När jag vill ha någon nära. Inte för att jag känner att de vill vara nära eller för att jag vill ha det bekräftat. Inte för makt eller uppmärksamhet. Bara för att jag vill.

När jag kan säga hur jag känner och inte bry mig om vad de säger tillbaka.

När jag kan ta en risk och våga vara sårbar. Bara för att personen betyder mer för mig än handlingar.

För i slutändan betyder det ingenting, ingen tid hur lång tid det tog eller vad som blev sagt i mitten eller det var kanske början. Det kvittar när man vågar ge något av sig själv. För då får man alltid något tillbaka.

Underbart

Det blev underbart. Det är underbart. Hela livet.

Ett poppande ljud

Jag vaknar och det är redan mörkt ute. Eller på väg att bli. Ögonlocken är tunga och kroppen lockar mig att somna om igen. Snooza lite till. En timme eller två. Vad spelar det för roll i kvällsdiset, jag har ändå inget annat för mig. Så jag tvingar mig till slut upp för annars kommer nattimmarna att bli som en dag för mig. Sakta men säkert vaknar jag till liv och det är så svårt att ställa om huvudet på att det redan är kväll när jag äter frukost. Går och handlar, dammsuger med nya dammsugisen, hyr en film och kvällen är snart slut. Popcorn med krydda. Mm. Vilket flyt jag hade på Hemmakväll - fick gå före hela kön; haha, vem sa att det inte var de små detaljerna som sätter krydda på livet? Man får ju ta vara på vad man får icke sant?

Något mer?

Det här ska vara de viktigaste frågorna där man lär sig mest om sig själv.. Intressant..


What is your favorite word?

Lycka.

What is your least favorite word?

Om

What turns you on [creatively, spiritually or emotionally]?

Förståelse, en delad värdegrund, självförtroende, humor

What turns you off?

Tvång och Krav

What is your favorite curse word?

Fitta

What sound or noise do you love?

I inledningen av vissa filmen när texten fortfarande rullar och någon börjar prata.

What sound or noise do you hate?

Tystnaden.

What profession other than your own would you like to attempt?

Artist. Om jag bara kunde sjunga...


What profession would you not like to do?

Tandläkare eller flygvärdinna

If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?

Ah, I've been waiting for you.

Helt enligt reglerna

Nu har jag varit en stor och duktig flicka som inte ätit godis, kakor, glass med topping, chips, kakor, för mycket fett eller annat onyttigt på nio dagar. Jag ska vara den första att erkänna att mitt abstinsens för socker är högt över taket. Jag saknar godis faktiskt. Men jag är lite piggare och något smalare och det måste ju betyda att man gör någonting bra. Den nya, förbättrade och otroligt duktiga Hanna. Wow. Nu tycker jag att jag ska få en present i form av en otroligt vacker och härligt underbar man inslagen i rött sidenband som knackar på min dörr... nu! ... ah, det kom ingen. Får vänta lite längre. Tålamod. Ingen stark sida.

Listan går sådär. Men jag är på väg. Stora stunder stundar, tro mig, min vän!

Listan

Prova något nytt
Gör någonting du är rädd för
Ge en komplimang
Få en komplimang
Inte ätit något godis på 31 dagar (ingen läsk, inget godis, inga chips, ingen glass-topping, ingen milkshake, inga kakor.)
Ge någon en oväntad överraskning
Genomgå en förändring
Träna minst 6 gånger
Säga en sanning
Imponera på någon
Tog en risk
Storstäda
Se Björn på film
Läst ut en bok
Släpp taget om någonting
Dra till dig en önskning
Laga middag
Känna sig nöjd över någonting
Lära sig om något nytt
Hånglade med någon jag jävligt gärna ville hångla med
Fixa någonting hemma som behöver fixas
Rensa ut saker du inte använder
Köp någonting du gärna vill ha
Få någon att skratta
Klä upp dig
Gör något fint för någon annan
Gör en tjänst utan att förvänta dig något tillbaka
Skapa någonting
Inte älta; bara tänka på en situation så länge som det tog för den att utspelas
Blanda en god drink
Fånga ngt som man verkligen vill ha

Så nu ser ni vad jag och carro har kvar att utkämpa under januari månad, det ska bli himla spännande att se vad vi hinner med!

Den berömda listan för 09

Januari börjar året med och också vår lista. Under trettio och en dagar ska vi genomföra trettio och en mindre och mer svåra påståenden. Listan innefattar allt ifrån "jag ska släppa något jag oroar mig för" till "jag ska inte äta godis på 31 dagar". Bör det tilläggas att den senare känns lite uppförsbacke just nu. Jag som lever på socker.

Jag börjar därför med att släppa någonting. Och sluta äta socker. Det går mindre bra med sockret, men ganska bra med det som har jag släppt. Vet inte om jag har släppt det totalt än så jag får återkomma med en annan punkt istället kanske.

Idag har jag i alla fall gett en komplimang.

Garantier

Jag kan lova. Jag kan svära. Jag kan till och med ge av mig själv. Bara om jag får något tillbaka.