Det är konstigt med ex, hur berörd man blir fast att man gått en sådan bit ifrån allt det som var då. Och även om jag inte stod öga mot öga med honom så räckte det att någon annan gjort det och att jag kände av hans närvaro bland de jag håller av och att han kom in där i min sfär igen och liksom... nådde mig på något vis.
Det är lite konstigt att tänka att jag en gång delade allting jag hade med honom. Ville ge honom hela mitt liv och nu hör jag ryktesvägen hur han har det. Det är konstigt och ändå så självklart.
Kanske hade det varit lättare om de bara försvunnit, sådana man valt att inte ha kvar i sitt liv. Eller så måste man acceptera att människor kommer och gå och kommer och går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar