Eller?

Jag har också rätt att bara inte orka.

Igår kom alltihop. Det var som gränsen blev nådd. Tårarna kom och jag erkände att jag inte orkar försöka längre. Det är en sak att rädda ett skepp som håller på att sjunka, en annan att göra det helt själv. Så jag skrev en lista över det jag gör, allt som jag ansvarar för. Den skrämde mig lite. Längden på den var så betydande att man trodde att det var allt som fanns att göra på jobb. Så visade jag den för en annan på jobb och sa "jag gör det här." och då sa hon "va? allt på listan?" Och nej det stämmer kanske inte riktigt. Jag gör ju inte det som man ska, gör det inte bra nog, inte så bra som jag hade kunnat göra det. Timmarna räcker fan inte till. Och då ska vi inte glömma bort att förutom det jobbar jag heltid med det som alla andra gör också. Sjukt. Det är nog det ända ordet som fungerar. Som passar in. Hur kunde det gå så långt? Hur kunde jag gå med på så mycket skit? När blir det nog, när blir för mycket för mycket? Så igår kändes det omöjligt att gå och jobba idag. En liten semester blir det. Bara några dagar, kanske nog för att kunna andas igen. Kanske inte.

Så många är de som inte håller med. Som ständigt berättar hur fel det är att jag sliter ut mig, att jag går med på allt jag går med på. Så många ord som blir sagda till döva öron. Men nu har det i alla fall gått in... Ett steg i rätt riktning.