måndag 14 september 2009
En himmel
Hon var liten en gång i tiden, hade det svenskaste barnablonda håret och de djupaste blå ögonen, de glittrade av den busiga viljan inombords. Den som aldrig tvekade, aldrig sa nej till modet. Håret är kanske inte lika sommarblont och åren har gjort henne till den hon är idag, men när hon ser sig själv i spegeln och ler så ser hon den där lilla flickan, med samma vilja, samma drömmar och samma vilja. Den finns där, för att alltid stanna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar