Förra gången

Hallonshot och Harrys. Jag och Elin. Wiee. Och så fina skor förståss.

Fix it now

Vi har en plan!

Utan skulder

Det läskigaste är nog att jag vet att jag är på väg. Det där med att man inte riktigt vet hur det kommer se ut när man väl kommer fram som skräms.

Om sanningen ska fram hade jag bara velat ta upp en bok och läsa hur hela livet skulle bli så att jag kunde lägga ner den, andas ut och slappna av. För omväxlingsskull liksom.

En hel del för mycket för mig

Det blev nog lite för bra. Den senaste månaden har jag i princip bott på jobb. Inte för att jag klagar. Nej! Jag som älskar det jag gör. Men still... nu känner jag mig kanske trött på att bara jobba hela tiden. Måste bara få leka lite, vara ledig och inte alltid tänka jobb jobb jobb.

Igår städade vi hela natten. Ja, precis så sjuka är vi. Vi åkte till restaurangen och städade pro bono hela natten bara för att den stackars skiten ska vara någotsånär skinande ren i en någotsånär lång framtid. Det kanske inte blev så mycket pluskvamperfekt av det men vi försökte i alla fall. Det räknas.

Jag vet precis vad jag vill där. Där är allting så klokrent. Även när det är svårt och irriterande och människor är ivägen och det finns spel på spel och intriger och trötthet och allt. Så vet jag vad jag vill. Jag brinner för någonting. Och när blygsamheten gått och lagt sig kanske jag viskande också kan erkänna att jag vet faktiskt lite vad jag pysslar med. Jag kanske till och med är ganska bra när allt kommer kring. Ah, en framtid.