Satt och kollade på Mammas Pojkar innan. Och det underbara med det är att det finns inget som gör min mamma mer upprörd än när jag säger att jag ska gifta mig med Tim. Verkligen ingen. Det är ganska underhållande, inget jag kör hela tiden men i somras stack jag till med den varje gång vi körde förbi en kyrka på väg till deras sommarstuga och det är helt förvånande hur hon kan bli så upprörd. Jag känner ju inte människan. Mamma tycker det är bättre att jag gifter mig med någon annan. Och jag.. ja jag har fortfarande inte bestämt mig haha.

Idag när jag körde hem fr jobb var jag sådär bubblande glad. Gick där och trallade lite högt inne på B&W (de har nog verkligen slutat kalla det det, va?) och folk tittade lite konstigt men det brydde jag mig inte om. Jag kände mig för första gången på väldigt länge, väldigt lugn. Lite stolt, om jag får tillägga. (Jag kanske inte ens borde tillägga att jag gick och sjöng högt en melodi bestående av typ "hmm hmm hmhmhmhmmmmm hm hm hmmhhhmmm hmhmhmh". För den sakens skull. Men WTF: ska man flasha lite kan man ju lika bra flasha det hela).

Nej det var en konstig dag på jobb efter min "I need a break" semester. Den gick upp och så gick den ner och så lite hit och dit. Lite bra, lite dåligt, lite tråkigt och några saker som liksom fastnade i huvudet.

Ibland kan jag vara så himla klok. Jag hoppas bara att allting löser sig. Gör det det, så blir jag riktigt glad.

(Det senaste inlägget kändes ju lite i form av det man skrev i sin dagbok med plastlås och en ponny på framsidan. "Vi åt soppa i skolan. Kalle var jättesöt. Jag vill ha chans på honom. Hoppas jag får en häst i julklapp. Födelsepresent funkar också." Men det är kanske lite så. Det är lite sött att få önska saker).