Jag är lite småkär i livet just nu. Det bara rullar fram.

Hon och sanningen

Hon är ganska mycket på samma gång. Eller så vill hon vara det egentligen. Vill vara bra i allt, bäst på livet, bäst på kärleken och vänskapen, skrattet och lyckan. Bäst på att vara sig själv, och att vara med andra. Bäst på att ge och bäst på att få, bäst på att sätta gränser och bäst på att överskrida sina begränsningar. Bäst på att aldrig ge upp, bäst på att torka sina tårar, bäst med råd och bäst med att alltid finnas där för alla alla.

Ibland vill hon bara vara. Bara höra att hon duger, fast hon redan vet. Bara ha någon som kramar henne, bara för att finnas där. Där det inte finns några rätt eller fel, där ingenting existerar. Om så bara för en sekund eller två.

Ibland behöver hon bara erkänna för sig själv och det blir nog. Istället för att förvilla orden och trolla med dem bara erkänna för sig själv. Bara stanna upp en sekund och bara vara. Vara henne.

Dem kommer till henne och säger dem där fina orden men det bara rinner av. Allt det goda rinner av bara det som gör lite ont, som små myggbett, känns riktigt. Stressen blir hennes fiende för hon saktar aldrig ner, för stolt för att erkänna att hon inte kan allt.

Så ibland vill hon bara ta in ett av orden och lita på det. Lyckas tro på att människor för bra saker med sig. Vänner som bryr sig, som finns där för alltid. Kärleken kan göra så stora underverk.

Och sen ibland, som idag, vill hon bara känna det röda nagellacket som skvallrar om hennes frihet. Bara känna musiken dunka inom henne, bara känna hans varma blick som möter hennes, där hon är med sina vänner. Vem han nu är, det vet hon inte än, men dem, vännerna, de är så självklara.

Stresssss

Ikväll ska vi lysa i natten så mycket att jag kopplar bort allting vad har med stress att göra. Alla måsten bankar i huvudet på mig, allt jag borde gjort, ska göra, tänker göra, vill göra, inte får göra.

Den stora sanningen

Det finns stunder då man ser människor som är så stora, jag blir så peppad av det. Att se de som vågar tro på sig själva, tro på att ingen har begränsningar som inte går att överkomma. Allt är möjligt, världen är din...

Så tänkte jag på allt som gör mig lycklig.. Och så kom jag fram till alla de små detaljer som gör livet värt att leva, som får en att bubbla av lycka.

Den där första natten, helt vindstilla när snön faller, när världen nästan står stilla så tyst det är.. Den första kalla höstmorgonen när jag kan använda mina nya vantar.
En riktigt varm sommardag.
När man vaknar utvilad.
När man vaknar med ett leende på läpparna
Att fastna i någons blick
Att bli påmind om ett internt skämt
Att skratta när man verkligen inte får skratta
En kväll på Fridays med riktigt goda vänner
Hotellfrukost
En gammal Nik Og Jay låt som väcker härliga minnen
När Tilda kommer hem från sina äventyr ,)
Gemensamma hemligheter
En kyss där det kittlas i magen
En sommarnatt där allt känns möjligt
Familjen
När någon du beundrar beundrar dig
Att ta ett steg tillbaka och se vilka saker man åtstadkommit, och kunna njuta av det för ett ögonblick
Att hålla någons hand
Stunden efter man sett en riktigt bra film på bio och är på väg därifrån
Första klunken av en Ice Cream Sandwich drink på Fridays
Första gången man har på sig sin favoritklänning
Första fem minuterna på en film du sett fram emot att se
Bara ben till en vít klänning
Stranden vid knäbäckshusen
Min guldiga bikini som glittrar i solen en strandvarm dag
En befodran
Att träffa en gammal vän och det känns som tiden stått stilla
En natt mitt på Ströget mitt i vimlet och lyckan
Kittlande kärlek
När någon förstår dig
En kram
En puss
Att vakna bredvid någon du verklingen håller av
Vänskap, riktig ovärdelig vänskap

Weekend

Tänk att det är bara helgen som trillar förbi.

Fredagen var jag lite sjuk, feber och annat strunt som inte verkar vilja släppa taget. Jag och hostan är bästa kompisar nu. För att inte tala om jag och min hostmedicin. BFF förever.. På kvällen lyckades jag ändå få mig själv att vilja gå ut, man är bara ung och har ledig helg lite då och då så man få ju passa på. Så var planen Fridays och då går det bara inte att säga nope.. Så det blev förfest hos Johannas Emelie ute i Limhamn och vi dansade i vardagsrummet till gamla låtar som söta små barn efter skolan... Sen blev det HUMMER taxin in till stan, fin är den där bilen hihi. Så roligt att träffa på massa folk man känner, väldigt oväntade människor också! Så blev det milkshake som vanligt och jag var alldeles till mig av lycka där jag satt i den svarta, mjuka soffan och drack min alldeles underbara och väldigt överfulla drink.. Jag får nog fundera på att köpa Fridays eller ngt för jag förstår inte hur vi ska kunna ha råd att vara där så myckt som jag vill. Så underbart mysig stämning, man blir helt glad i hela kroppen. Hihi! Vänner =)

Sen blev det bröllopet på lördagen, såååå fint det var. Fick gåshud hela tiden under vigseln. Äkta kärlek, kan man bli annat än tårögd. Så där satt man sedan och var lite blödig hela kvällen. Så underbart det var att se min älskade Maria så lycklig, så fulländad familj. Så himla vackert. =) Och sen få träffa alla sötnosar från gamla tiden.. Det var riktigt, riktigt roligt. =) Saknat det har jag. Det var ju inte för inget som man började fundera på när man själv kommer gå där en dag.. Om ett tag, ett bra tag :P I'm happy where I am.. =) Känner mig så riktigt, riktigt lycklig med mitt liv nu. Det pirrar i magen av lycka, så nöjd med allting trots att så mycket är så ovisst och lite skrämmande stort och kanske till och med lite svårt. Men det känns, ja, det känns som jag ska gå igenom de saker jag går igenom nu. Hur allting än blir. Vad som än händer. Bara njuta o inte oroa mig för framtiden.

Söndagen blev lite städning och massa sömn... Det behövde jag, upp kl 4 sen så det var välbehövligt..

En himmel

Hon var liten en gång i tiden, hade det svenskaste barnablonda håret och de djupaste blå ögonen, de glittrade av den busiga viljan inombords. Den som aldrig tvekade, aldrig sa nej till modet. Håret är kanske inte lika sommarblont och åren har gjort henne till den hon är idag, men när hon ser sig själv i spegeln och ler så ser hon den där lilla flickan, med samma vilja, samma drömmar och samma vilja. Den finns där, för att alltid stanna.

Verklighet

Det ligger något lite vackert över ovissheten. En kittlande känsla av lycka.

Om bara jag fanns

Det finns en lista bredvid mig, en lista på jobb och en till i mitt huvud. En vid sängen, en vid kylen, en i mobilen och en på mailen. En i ett list-program och en i min kalender. Två i en pärm och tre ihophäftade. De är planer för framtiden; måste och borden och sådant som jag vet jag aldrig kommer hinna med. Jag skulle vilja stryka varje punkt, gå ut och upptäcka att det fortfarande är sommar. Lugnet börjar försvinna, stressen kommer tillbaka. Jag måste blunda hårt men där långt inne finns den kvar. Den värma känslan av att räcka till, att vara nog. Att inte ha något att bevisa är den bästa känslan i världen. Så intressant och spännande, så nytt och stort och ändå så små ord och handlingar som kastar ner allt i mörka djup igen. Jag vill och ändå inte, jag måste och ändå kanske inte kommer klara av det. Det är svårt det där med krav för de är alltid lite för höga eller lite för låga. Ibland till och med lite av varje.

Men en sak vet jag, jag är på väg. Rätt väg.