Så vitt man vet

Det är inte mycket man vet från den stora världen. Men tänk om man visste allt. Då hade man ju inget att klura på. Ovissheten kan vara ganska lyckoframkallande den också.

Tvillingar. Och med mörka ögon också. Det låter ju intressant. Vissa saker kändes bättre än andra.

Ett litet hopp om hoppet

Hon är trött. Så himla trött hela tiden, det verkar vara en väldigt lång uppförsbacke. Men hon kan knappast skaka av sig den där känslan av att någonstans där framme väntar regnbågen. Den underbara regnbågen med stora säckar guld till henne. Om bara tålamodet vore lite mer snällt mot henne. Om hon bara kunde bli bättre på det, snabbare. Hon försöker ju ha tålamod, det gör hon men det går så långsamt tills det känns naturligt. Är det fel att hon tror, tror på hoppet? Tror på den känslan inom henne som bubblar av vetskap. Som viskar till henne när hon ska sova.. Viskar hemligheter som hon inte borde veta, bara för att hon ska slappna av. Hon vet vad hon vill, hon vet vad hon vill ha. Så nu är det bara att vänta. Vänta på allt det bra. Även om det redan är här, det kanske bara behöver sjunka in lite?

Satt och kollade på Mammas Pojkar innan. Och det underbara med det är att det finns inget som gör min mamma mer upprörd än när jag säger att jag ska gifta mig med Tim. Verkligen ingen. Det är ganska underhållande, inget jag kör hela tiden men i somras stack jag till med den varje gång vi körde förbi en kyrka på väg till deras sommarstuga och det är helt förvånande hur hon kan bli så upprörd. Jag känner ju inte människan. Mamma tycker det är bättre att jag gifter mig med någon annan. Och jag.. ja jag har fortfarande inte bestämt mig haha.

Idag när jag körde hem fr jobb var jag sådär bubblande glad. Gick där och trallade lite högt inne på B&W (de har nog verkligen slutat kalla det det, va?) och folk tittade lite konstigt men det brydde jag mig inte om. Jag kände mig för första gången på väldigt länge, väldigt lugn. Lite stolt, om jag får tillägga. (Jag kanske inte ens borde tillägga att jag gick och sjöng högt en melodi bestående av typ "hmm hmm hmhmhmhmmmmm hm hm hmmhhhmmm hmhmhmh". För den sakens skull. Men WTF: ska man flasha lite kan man ju lika bra flasha det hela).

Nej det var en konstig dag på jobb efter min "I need a break" semester. Den gick upp och så gick den ner och så lite hit och dit. Lite bra, lite dåligt, lite tråkigt och några saker som liksom fastnade i huvudet.

Ibland kan jag vara så himla klok. Jag hoppas bara att allting löser sig. Gör det det, så blir jag riktigt glad.

(Det senaste inlägget kändes ju lite i form av det man skrev i sin dagbok med plastlås och en ponny på framsidan. "Vi åt soppa i skolan. Kalle var jättesöt. Jag vill ha chans på honom. Hoppas jag får en häst i julklapp. Födelsepresent funkar också." Men det är kanske lite så. Det är lite sött att få önska saker).

En, två, tre på det fjärde ska det ske

För man kan inte lära fjärilar att sitta vackert. Man måste vänta tills dem vill sitta själv.

Med Maria på B&W eller vad den nu kallas idag. Äntligen hittade jag mig en fin rattmuff! (Varför låter de så sjukt snuskigt??) Den är himla fin och jag fick kämpa en bra stund där i bilen för att få på den. Det var verkligen inte så lätt som man tror. Nej, där får man sitta och dra och hålla på och alla som gick förbi fick mig att vilja ge upp. Men jag fortsatte att kämpa och till slut! Tada... Väldigt stolt. Betraktade till och med den från utsidan. Lyser upp hela bilen. Och min bil är inget man direkt står och tittar på annars. Trevligt med små detaljer som skiner upp.

Maria är så himla smart. För hon håller med mig i precis det som jag tycker. (På riktigt, jag hotar ju inte henne eller något) men ändå kommer hon med så bra råd när jag verkligen behöver ett bra råd. Hon är bra hon, förutom när hon låter bebisen kleta grädde över hela lila jackan. Inte så niiice. Jag hoppas bara hennes råd stämmer, får man det? Får man sitta och hoppas att det går bra för en. Det hoppas jag i alla fall.

En kram och lite förståelse hade suttit riktigt fint. Går det att ordna tro?

Så nu till helgen blir det bara underbara lediga-Hanna. Hon ska få göra precis vad hon vill. Hon ska få vara så busig och glad som hon vill vara. Inget jobb, inget ansvar över en miljon skitsaker. Bara lediga ledigheten. Underbart!

Nu blir det massage i stan!

Eller?

Jag har också rätt att bara inte orka.

Igår kom alltihop. Det var som gränsen blev nådd. Tårarna kom och jag erkände att jag inte orkar försöka längre. Det är en sak att rädda ett skepp som håller på att sjunka, en annan att göra det helt själv. Så jag skrev en lista över det jag gör, allt som jag ansvarar för. Den skrämde mig lite. Längden på den var så betydande att man trodde att det var allt som fanns att göra på jobb. Så visade jag den för en annan på jobb och sa "jag gör det här." och då sa hon "va? allt på listan?" Och nej det stämmer kanske inte riktigt. Jag gör ju inte det som man ska, gör det inte bra nog, inte så bra som jag hade kunnat göra det. Timmarna räcker fan inte till. Och då ska vi inte glömma bort att förutom det jobbar jag heltid med det som alla andra gör också. Sjukt. Det är nog det ända ordet som fungerar. Som passar in. Hur kunde det gå så långt? Hur kunde jag gå med på så mycket skit? När blir det nog, när blir för mycket för mycket? Så igår kändes det omöjligt att gå och jobba idag. En liten semester blir det. Bara några dagar, kanske nog för att kunna andas igen. Kanske inte.

Så många är de som inte håller med. Som ständigt berättar hur fel det är att jag sliter ut mig, att jag går med på allt jag går med på. Så många ord som blir sagda till döva öron. Men nu har det i alla fall gått in... Ett steg i rätt riktning.

Honest

Life’s a game but it’s not fair
I break the rules so I don’t care
So I keep doing my own thing
Walking tall against the rain
Victory’s within the mile
Almost there, don’t give up now

Hemligheter är bäst när man inte berättar dem för någon.

I övrigt har denna helgen varit helt underbar!! Först blev det underbart kaos (fast man inte får säga det) på jobb när det kom en BUSS och 12 happy meal i driven samtidigt. fast bussen var klart inte i driven, den har lite svårt att få plats där.

Dagen avslutades dock bättre med förfest för Elins 25 årsdag (oh my goooood vad gammal) i Svedala i vad som först verkade vara ett Blått Skjul men som senare visade sig innehålla en festlokal. Det var dock rätt lågt i taket så när man dansade på borden slog man huvudet i taket.

Efter en aning om och men och lite var är taxin någonstaaaans så hittade vi äntligen in till Malmö igen. Och så blev det gamla goa Harrys och lite shake shake på dansgolvet... som hade varit mycket mindre kortlivat om inte dj:n hade haft en förkärlek för dunka-dunka utan text eller ombyte. Därefter blev festnatten avslutad och lilla trötta jag fick fint åka hem och sova.

Ikväll var sådär roligt och mysigt som man blir helt glad i hjärtat av. Som värmer när man tänker tillbaka på den. Kanske blir den inte till en ankedot så som många andra nätter, istället är det en sådan som stärker dem där banden som vi delar, de kära vännerna och jag. Det fanns många saker denna kvällen som gjorde mig bubbligt varm inombords.

Hösten är häääär! Så underbart, är det bara jag som tycker den är absolut bäst? Man får sån lust att förnya och förändra, förbättra. ÄLskar hösten, den har så lite krav och så mycket möjligheter..

För man kan inte lära fjärilar att sitta vackert. Man måste vänta tills dem vill sitta själv.

En blyg liten puss

Jag kan vara så himla annorlunda. Ibland kan jag till och med förvåna mig själv. Bättre än jag kunnat tro, starkare och klokare. Jag kan till och med ibland lyssna på mig själv istället för att göra vad jag inte borde göra.

Och nej, det är aldrig något fel att ta för sig av livet. Aldrig något fel att lyssna på vad man vill, våga chansa och ta risker. Det är inte fel att vara ärlig, stå för vad man tycker eller säga ifrån. Bara man gör det som känns rätt. Och just nu, nu i denna natten sådär mitt i livet där jag sitter och försöker att så tålmodigt som det bara går att inte känna pirr i magen inför allt som väntar. Nu, nu känns det så jävla bra.

Imorgon så blir det dans i stugan!