att våga fråga

Och den där "The Secret" har visserligen fått mig att öppna ögonen för allt det positiva i livet och fått mig att se allting på ett helt annat vis. Men den har också orsakat att jag inte längre kan se på Sex and The City utan att bli galet irriterad. Kanske har synvinkeln förändrats från det att den började göras, kanske är det bara jag som har förändrats. Jag vill minnas att jag gillade den innan jag läste boken. Det är ju bara en serie, jag överlever utan att älska den, utan att ens tycka om den, men jag tycker det är grundligt märkligt hur min åsikt har förändrats så markant så snabbt. Numera finner jag den så irriterande, så objektifierande. Varför måste vi välja att vara offer? Det känns som de framstår som offer. Som vilsna själar som inte har vett eller mod nog att hitta kärleken och att de letar igenom hela sina liv efter den rätta. Och då äntligen uppenbarar sig allt det som är verkligt och underbart. Och det är aldrig deras fel att det tar slut, eller inte sådär överdrivet mycket. Alla de träffar har ju något extremt fel, som gör att de måste leta vidare. Varför måste vi framställas som offer?