Jag är så trött - så trött att jag inte kan sova nästan. Och nu längtar jag bara till helgen, och allt som är roligt och spännande och riktigt riktigt bra. Jag längtar till sommaren och Cornetto Citron med en varm sommarbris och det känns som att det inte alls är långt ifrån när man kör hem och känner att det faktiskt är lite varmt.
Jag börjar komma igen nu, jobbade tretton timmar idag. Kändes skönt att få upp arbetsnarkomanismen lite igen. Varit jobbigt duktig innan och gått hem när jag slutat och kommit bara en liten, liten stund innan jag börjar. Men jag saknar, ack vad jag saknar. Det är ett stort, tomt hål i hjärtat efter allt som har varit och hur jag längtar tillbaka till det. Till dem, till MITT. För just nu känns inte detta som mitt på samma sätt, inte så konstigt, självklart tar sådant tid men ja... det är så annorlunda. Så lite personlighet och så lite känsla. Kanske för att man är ny. Men med vissa så känns det bra, bra människor som man kan prata med, skämta med och liksom klicka med. Och så kommer alla andra som känns så främmande och så olika och så kommer känslan av att jag vill komma hem igen. Hem till mitt. Mina.
Så nu får det bli att vi tar igen det till helgen. Ha roligt och festa loss lite på vanligt donken sätt. Bra sätt. Inte som sist, inte så mycket illamående men som förrförra gången och förra gången igen. Bra gånger. Roligt. Vilka minnen. Och inte minst; vilka vänner.
Vi behöver alla detta på var och ens speciella sätt och anledning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar