Hon är lite arg. Eller kanske inte arg, men irriterad. Inom henne bubblar gömda orättvisor. Han som spådde hennes framtid sa saker som mycket väl kan vara sanna men som tog hårt i henne. Det ryckte henne runt, snurrade henne där hon satt, i den stickande källaren och undrade hur danska ord som alltid fört med sig positiva känslor nu kunde åstadkomma sådan ångest. Hon ångrade för ett ögonblick sitt beslut att ge det ett besök, ett försök. Nu hade hon det i tankarna, i bakhuvudet, när hon satt framför kylens lilla sken och kände hur det frös om benen. Hon erkände för sig själv att hon faktiskt kände sig ensam, aldrig långt i tankarna från tristessen. Den skrämde henne, som mörkret och vintern gjorde.

Hon mådde ändå så bra, så in i helvete stark var hon, det hade hon insett. Och så in i helvete vad arbetssam det är att se sina egna styrkor. Nu måste hon stanna och slåss för allt hon var värd, istället för att fly som alla andra. Hon bubblade av bus inom sig, men vardagen och världen tedde sig sällan som en lekplats. Så mycket visste hon, att innan denna spådda man med mörkaste ögon skulle entra hennes liv var hon tvunget att hitta utlopp för sina utmanande drag, sin nyfikenhet, sin "varför kan inte jag". Hon hade en del upp-växande att göra, något som gjorde ont. Och hon ville skrika ut i nattens dis att det inte var rättvist, att hon fick valet att såra och ändå bli sårad. Hon ville stanna upp i några ögonblick, förvånad över den försvårade möjligheten av att hålla dem i liv. Aldrig, aldrig gör det mer ont än i nuet.

Hon önskade där i natten att någonstans skulle hon förstå. Att någon skulle viska ett uppvakande till henne, ta hennes hjärta i en liten box och lämna det åter när människor var redo att ge henne vad hon förtjänade. Varför kunde det inte vara så, så som hon råkat vilja. Hon hade sannerligen inte planerat det, men hon hade bara råkat vilja det. Och nu, det måste hon erkänna gjorde det ont att vara vuxen och erkänna att det inte var vägen mot lyckan. Tårar hade hon nog av. Så varför skrämde en frågan så simpel om en vänskap henne? Varför. Varför. Hon skulle nog förstå, tids nog skulle hon se tillbaka och inse hur förvirrad hon gjorde dem stackars små. De som inte var redo för henne och känslorna. Tids nog skulle världen putta dem in i varandra. Tids nog, men inte förr.