Fredag

Så klockan halv sex på morgonen glider jag runt längs med vägen till Lockarp och lyssnar på "Just Dance" på högst volym och den burrande högtalaren försöker väcka mig ur en dvala av trötthet och längtan efter seeeeemester. Jag har lite möten på jobb och njuter av möjligheten att för första gången någonsin i donken-historian ha SYSTEMTID. Helt underbart; betalt för att arbeta med mina system. (System? Ja, ansvarsområdena man har kallas så). Så blir det lite hysteriskt kring lunch och resten av dagen känns lååååång. Är väldigt trött. Så har jag lite möten till och sedan bär det av till Plantagen för att handla Penséer för att krydda till utanför restaurangen lite. Det blir sådär. Det går inte att båda spara in på kostnaden och samtidigt få många, fina och stora blommor... Haha. Så ja, jag vill inte ens veta hur det i teorin nyplanterade "M":et vid DT-slingan ska se ut när blommorna var stora som femkronor. Eid föreslår att vi bara planeterar ner en endaste sorglig lite slokig blomma och sedan stoltserar med det pressade priset för våra chefer. Nio och nitto för en upp-piffning av uteserveringen. Kanske blir det något besvikna när de ser penséen. (I singular). Om de nu ens ser den, den smälter in i gräset rätt fint.

Så fjorton timmar senare åker jag hem ifrån jobb, rätt nöjd och väldigt trött. Jag envisas med att jag är en super-hanna och aldrig blir trött så jag bokar tid med Johanna för att kolla film. Och jag har världens tur när vi hyr film, eller snarare när vi ska betala för den. Så står vi i vääääärldens längsta kö och jag får syn på en extra hemmakväll-anställd som springer runt utan att stå i kassan och låta oss slippa stå i den tråkiga kön och så koncentrerar jag all min tankekraft på allt som jag läst i The Secret för att han ska öppna sin underbara kassa och låta mig gå före alla andra. (Det har faktiskt hänt en gång förut) och Gissa vad som hände!!! Han öppnar en kassa till och vem får gå först? Jo JAG! Underbart att det funkar, nu slapp jag vänta i kön. Johanna tror att han är kär i mig, den där hemmakväll-anställda, men jag tror det var Hemligheten-tankarna som fick han att öppna den. Kvittar varför, nu slapp jag stå i uttråkningskön och vara uttråkad.

Så blev det plötsligt lite, lite roligare.

Filmen visade sig vara mindre intressant än sömn så en timme in i den snosade jag fint och stilla i Johannas soffa. Workoholic ngn?