Först händer inget, sedan händer inget och sedan poof! så händer allt. Det är lite som med den där glasflaskan med ketchup. Man går och väntar på att livet ska bli annorlunda och förändras och utvecklas och sedan när det händer så ska på något vis allting hända samtidigt. Och ändå, mitt när det känns som att alla fasta punkter är som bortblåsta, så väntar jag ändå på fler. Det är som jag nästan spricker av förväntan och otålighet. Som om jag vill att allting ska hända just i detta nu så att jag slipper gå här och vänta och vänta...
Nej nu händer snart något väldigt spännande känner jag. Eller så är det redan i görningen. Luften känns lite skrämmande magisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar