Wow, jag har varit ledig

Jag är ledig ibland. Ändå ganska ofta, varje vecka lite grann. Ibland mycket och ibland mindre. Men ändå den lediga tiden finns ju där och ändå känns den så sällsynt och underbar när den kommer och jag får kasta mig ur allt jobbtänk för bara ett ögonblick och vara Hanna utan allt annat.

Så idag var jag och mamman i Köpenhamn och njöt av en underbar shopping och mys dag i solen. Det var så himla skönt, hann med en hel del mat... Först fika på ett mysigt cafe med Latte Tiramisu sjukt gott! Sedan lite senare en paus med pizza-foccacia med chockladmjölk på en bänk nere vid kanalen i solen. Lite senare blev det en jättegooood drink inne på Hard Rock Café och sist en tur till Via Napoli hemma i Malmö för lite italiensk pasta! Mums. Nu är jag mätt tills nästa vecka.. Shoppade en supersnygg Bon Jovi tshirt på HR Cafe och lite annat tramsiflamsi.

Snipp snapp slut så var den lediga dagen slut (och fortfarande har jag inte tvättat... )

Tick tack

Nu börjar det fan bli hög tid att börja träna på allvar alltså, måste komma i form till Beach 09. Å andra sidan är glass gott, jag hinner knappt sova så när ska jag träna och jag kommer inte vara ledig förrän försommaren 2039 så ja... Vi får se hur det blir med det.

Så jag hittade denna bilden o man kanske kan beställa det på internet, så som man beställer en bikini. Kanske ett sorts paketpris. Skulle suttit fint. Lite solfaktor på det så är man ju färdig, yes =)

Det har blivit sagt...

Jag såg en intervju med Johnny Depp när man fick en fråga om vad han hade önskat att Gud sa när han kom till pärleporten. Han svarade "I'd would like'd him to say,.. Wow."

En krita i blått och rött

Alla är nya på något, någon gång. Alla gör fel, ramlar ner i diket och måste resa sig upp. Någonstans längs med vägen där jag inte brydde mig om det så tappade jag det och nu verkar det som att den balansgång jag går är enbart för mig och alla andra får rita utanför kanterna. Men fula kritor i fula färger dessutom. Men skulle jag göra det? Aja baja, nu går alla bananas och tappar tilltron till mig. Eller så är det bara jag själv som gör det.

Ibland får jag bara lust att skrika ut "ser ni mig (för den jag verkligen är)?" för jag försöker så jävla mycket hela jävla tiden att jag bara är så mycket av allting. Bara vill hela tiden. Gör allting rätt. Man kan inte göra allting rätt. Bara sig själv, bara rätt mot sig själv.

Det här med hur man är och hur det blir till vem man är. Det är konstigt att tänka på. Jag blir alldeles snurrig av att tänka på det, hur fel och rätt det kan bli när man tänker för mycket eller för lite. Eller bara lagom. Kanske bara ska följa det som hjärtat säger. Dunk dunk.

Så kom fram till mig, lilla ängel med gula gummistövlar och vingar av vitaste, mjukaste dun. Kom och viska i mitt öra alla hemligheterna om mitt liv jag vill höra. Bara så jag vet att ni har en bra plan, något som gör att jag vågar förlita mig på magkänslan. Något riktigt fint.

Vad jag vill ha

Kort och gott...


Ärligt talat så är livet lite för kort för att gå runt och sura.


Just nu känns det som det allra viktigaste är dem vännerna som är de riktiga. Underbara. Äkta. Dem man får vara sig själv med. Och mer och mer upptäcker jag att de är fler och fler och faktiskt upptäcker jag att vissa människor betyder mer än jag trott. En spännande tid känns det som det kommer bli, denna vår och sommar. Älskade vänner.

En dans i solen

Fina visselmelodier från tveksamma instrument...

Vid Titanic Hoppet...

Någon som tycker att det är dags att ta ner skylten?

Ett litet Safari...

Sanningen

Vägra aldrig ditt hjärta att våga hoppas.

En perfekt söndag

Lite smått bakis och lite trött så vaknar jag igen efter bara tre timmars sömn efter den sena hemkomsten från gårdagens rummel-dummel och ligger och myser en stund och springer runt och städar bort alla flaskor. Tydligen så blir det lika mycket disk och spill och trams när man är tre som när man är fler, undra om det är jag som bara springer runt och spiller hela tiden... Lyckades i alla fall spilla ner hela sängen med skumpa som bubblade upp i näsan helt utan förvarning och det var varken skoj eller ett bra sätt att dricka skumpa på. Men det fanns lite kvar. Så efter en stund kommer Elin och Abbe och vi går ner till Via Napoli - restaurangen här på hörnet som är såå mysig; och äter underbar pizza med extra ost, tigerräkor, champisar och vitlök. Mycket fett och mycket vitlök, precis vad man behöver dagen-efter. Sedan tar vi en promenad på stranden och Abbe får för sig att vi är på Safari och är helt faschinerad av hur svanen sover. Mycket intressant. =) Så köper vi en glass och sitter i solen och bara är. Bara finns till och det är helt underbart lugnt och skönt och en alldeles perfekt söndag. Vilka vänner jag har.

Lördag

Vaknar seeent för det är underbart att äntligen få sova lite. Så åker jag och Elin in till stan och går runt och kollar i affärer och jag måste bara fråga vem fan bestämmer att äckliga parfymer har en chans att sälja? Och vem köper dem? Vem sitter där och luktar på denna äckliga doft och säger att den, den kommer nog någon att vilja ha? Fattar inte det..

Så när Abbe äntligen slutar så går vi till Lilla Torg och äter mumsiga Burritos och njuter av vårsolen och allt är alldeles underbart varmt och skönt och sen åker vi ner till Drottningtorget och äter italiensk glass som är så sliskigt god att jag blir lite ledsen att den behöver ta slut. Och så solar vi, vilket inte är lite sliskt underbart utan bara brutalt obegaligt för solariet är låg-budget trots att det kostar lika mycket som överallt annars och jag får panik och får hoppa ur solariet flera gånger för det är så satans brännande varmt att det känns som mina stackars ben håller på att bli friterade. Visste inte att man kunde svettas så mycket men det gick tydligen. Sedan åker vi till Willys och kastar jordgubbar på golvet, eller det var mest jag som gjorde det och det var väldigt lite meningen men det spelade ingen roll om jag ändå hade vetat om att ingen tänkte äta mina chokladdoppade jordgubbar så hade vi inte behövt gå tillbaka och hämta nya. Så får Abbe och Elin åka hem och duscha av sig solarie-äckliga-lukten och jag åker hem och försöker städa undan den värsta röran efter veckan med mycket jobb och lite fritid till mer än sömn.

Så kommer Elin och Abbe hit och vi har det jätteroligt i en ganska bra stund medan den enda festskivan som vi har som är Ok fortfarande är igång. När den är slut börjar helvetet med schlager skit i flera timmar och jag försöker godhjärtat att sjunga med i några låtar men det funkar inte så bra. Till slut ger jag upp och letar upp favoritskivan igen så jag får lyssna på lite dunkdunk innan vi går ut.

Slagt var roligare än vanligt men kommer lite tidigt och får fördriva tiden med att leka "jag har aldrig" medan mer folk öser in. Abbe vann nästan 10 000 kronor på fotbollsbla bla bla typ stryktipset eller något skit och var helt out of his mind lycklig och det passade oss bra för han var väldigt generös och gullig o bjussade på bubbliga drickor hela kvällen lång. Eller natten kanske jag ska skriva. Men roligt var det i alla fall.

Fredag

Så klockan halv sex på morgonen glider jag runt längs med vägen till Lockarp och lyssnar på "Just Dance" på högst volym och den burrande högtalaren försöker väcka mig ur en dvala av trötthet och längtan efter seeeeemester. Jag har lite möten på jobb och njuter av möjligheten att för första gången någonsin i donken-historian ha SYSTEMTID. Helt underbart; betalt för att arbeta med mina system. (System? Ja, ansvarsområdena man har kallas så). Så blir det lite hysteriskt kring lunch och resten av dagen känns lååååång. Är väldigt trött. Så har jag lite möten till och sedan bär det av till Plantagen för att handla Penséer för att krydda till utanför restaurangen lite. Det blir sådär. Det går inte att båda spara in på kostnaden och samtidigt få många, fina och stora blommor... Haha. Så ja, jag vill inte ens veta hur det i teorin nyplanterade "M":et vid DT-slingan ska se ut när blommorna var stora som femkronor. Eid föreslår att vi bara planeterar ner en endaste sorglig lite slokig blomma och sedan stoltserar med det pressade priset för våra chefer. Nio och nitto för en upp-piffning av uteserveringen. Kanske blir det något besvikna när de ser penséen. (I singular). Om de nu ens ser den, den smälter in i gräset rätt fint.

Så fjorton timmar senare åker jag hem ifrån jobb, rätt nöjd och väldigt trött. Jag envisas med att jag är en super-hanna och aldrig blir trött så jag bokar tid med Johanna för att kolla film. Och jag har världens tur när vi hyr film, eller snarare när vi ska betala för den. Så står vi i vääääärldens längsta kö och jag får syn på en extra hemmakväll-anställd som springer runt utan att stå i kassan och låta oss slippa stå i den tråkiga kön och så koncentrerar jag all min tankekraft på allt som jag läst i The Secret för att han ska öppna sin underbara kassa och låta mig gå före alla andra. (Det har faktiskt hänt en gång förut) och Gissa vad som hände!!! Han öppnar en kassa till och vem får gå först? Jo JAG! Underbart att det funkar, nu slapp jag vänta i kön. Johanna tror att han är kär i mig, den där hemmakväll-anställda, men jag tror det var Hemligheten-tankarna som fick han att öppna den. Kvittar varför, nu slapp jag stå i uttråkningskön och vara uttråkad.

Så blev det plötsligt lite, lite roligare.

Filmen visade sig vara mindre intressant än sömn så en timme in i den snosade jag fint och stilla i Johannas soffa. Workoholic ngn?

Bilder av en framtid

Spå mig och säg vad som väntar. Jag är för nyfiken för att bara sitta och vänta.

Ex

Det är konstigt med ex, hur berörd man blir fast att man gått en sådan bit ifrån allt det som var då. Och även om jag inte stod öga mot öga med honom så räckte det att någon annan gjort det och att jag kände av hans närvaro bland de jag håller av och att han kom in där i min sfär igen och liksom... nådde mig på något vis.

Det är lite konstigt att tänka att jag en gång delade allting jag hade med honom. Ville ge honom hela mitt liv och nu hör jag ryktesvägen hur han har det. Det är konstigt och ändå så självklart.

Kanske hade det varit lättare om de bara försvunnit, sådana man valt att inte ha kvar i sitt liv. Eller så måste man acceptera att människor kommer och gå och kommer och går.

Kärlek

Den där GB gubben verkar ha skaffat sig en kryllig liten flickvän. Vilka glassig kärlek. Fattar ni? Shit, vilken torr humor jag har.

Ändå sedan det jävla "Du är vad du äter" med tjejen som åt Dextrosol så är mamman min helt orolig att jag går runt och knapprar på ett beroende. Fast jag äter inte så många, det är bara att när jag väl äter dem så äter jag många. Det är gott och vart ska jag annars få energin ifrån? Ge mig lite endorfiner. Så behöver jag inte köpa många mer.

Kom och håll om mig.

Sikta mot stjärnorna

Jag är så trött - så trött att jag inte kan sova nästan. Och nu längtar jag bara till helgen, och allt som är roligt och spännande och riktigt riktigt bra. Jag längtar till sommaren och Cornetto Citron med en varm sommarbris och det känns som att det inte alls är långt ifrån när man kör hem och känner att det faktiskt är lite varmt.

Jag börjar komma igen nu, jobbade tretton timmar idag. Kändes skönt att få upp arbetsnarkomanismen lite igen. Varit jobbigt duktig innan och gått hem när jag slutat och kommit bara en liten, liten stund innan jag börjar. Men jag saknar, ack vad jag saknar. Det är ett stort, tomt hål i hjärtat efter allt som har varit och hur jag längtar tillbaka till det. Till dem, till MITT. För just nu känns inte detta som mitt på samma sätt, inte så konstigt, självklart tar sådant tid men ja... det är så annorlunda. Så lite personlighet och så lite känsla. Kanske för att man är ny. Men med vissa så känns det bra, bra människor som man kan prata med, skämta med och liksom klicka med. Och så kommer alla andra som känns så främmande och så olika och så kommer känslan av att jag vill komma hem igen. Hem till mitt. Mina.

Så nu får det bli att vi tar igen det till helgen. Ha roligt och festa loss lite på vanligt donken sätt. Bra sätt. Inte som sist, inte så mycket illamående men som förrförra gången och förra gången igen. Bra gånger. Roligt. Vilka minnen. Och inte minst; vilka vänner.

Vi behöver alla detta på var och ens speciella sätt och anledning.