Klockan är elva. Jag är varken trött eller pigg. Bara lite dåsig och lite dimmig inuti huvudet. Men det är jag å andra sidan tjugofyra sju för jag tänker för mycket och hinner inte andas i hjärnan. Jag har lyssnat på början av en gammal Jon Bon Jovi sång så många gånger nu att jag börjar bli trött på den. Den börjar så här "The day I love just like your songs - the beat ain't that bad but the words are all wrong..." Jag älskar den raden.
Tätt följd av min andra favorit på samma platta. Naked. Orden är: "Take it off. Make it worse." Nej, nu längtar jag nästan efter att krångla till saker lite mer. Det vore kanske spännande. Lite intressant. Behöver lite avkoppling och mamma har ju sagt att jag borde skaffa mig en hobby.
Det är kläder och väskor och lite pengar och kartonger på golvet. Soffan är rörig. Och sängen behöver bäddas om. Allting liksom trillar ner på golvet hela tiden. Hur mycket rör jag egentligen på mig när jag sover? Jag tycker att jag alltid vaknar hyfsat nära där jag somnade. Kylen, den behöver fyllas på för den ekar av sin sorgliga tomhet och i detta ett bevis på att jag äter på annat ställe än hemma allt som oftast. Dumt för hälsan, Hanna. Jag borde dammsuga och tvätta och organisera och piffa upp och kanske till och med investera lite pengar i min galet söta lägenhet så den blir lika galet särskilt som jag (lite smicker är ok så här på kvällen, jag tröttnar nog snart).
I tankarna snurrar mest alla dessa tankar kring hur andra tänker. I ljusa stunder bubblar det så mycket i magen att jag får svårt att inte le och så ett litet frö av lycka är inne i hjärtat. För varje sekund så läcker mer av ett brustet litet dunk-dunk-dunk där långt inne. Kanske en dag när den där muren rostat sönder kan jag öppna på den där, någon kanske till och med får ta en liten runda. Så länge de lovar att inte stanna allt för länge och inte flytta på någonting när de är där inne. Ordning och reda. Men det är allt för riskfyllt att låta grinden stå på glänt såhär mitt i vintern när kylan tränger på och allt vad jag faktikst inte vet vad det innebär. Bara farligt. Någon får nog visa mig först att det går att lita på dem. Annars är kylan allt för skrämmande.
Så undrar jag hur andra människor ser på en. Hur de tolkar en där inne ifrån deras perspektiv. Det har varit en smula underhållande och intressant att få veta. Bara för sakens vetandets skull, bara för att stilla min aldrig sinande nyfikenhet om andra människor. Varken bättre eller sämre än min uppfattning skulle det säkert vara, bara väldigt annorlunda.
Så nu när natten faller på hoppar jag i sängen och önskar mig att drömma något underbart spännande.
Framtiden rymmer en jävla massa spännande. Det känner jag på mig. Och snart snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar