Huh?

Det är en sådan ständing jakt på någonting. Ett race mot det perfekta. Något att sträva efter men faktiskt aldrig nå riktigt fullt och helt.

För om jag bara kunnat orka träna lite till. Då kunde jag kollat i spegeln och tappat andat. Kunnat tänka hur kan jag bara stå här och vara så god damn perfect utan att Mr Clooney kommer förbi och ber mig gifta sig med honom. Då kunde jag varit toppmodell utan att vilja det och kanske bli känd, rik och jättedeppig.

För om jag bara hade haft tid att läsa lite mer, plugga lite vid sidan av. Då kunde jag fått folk att tappa hakan med allt mitt kunnande, då kunde jag ha föreläst för människor som är min dubbla ålder men med bara hälften av min klokhet. Då kunde jag skrivit böcker om självkännedom, och kanske också fått lite mer av den dosen. Då kunde jag varit någon.

För om jag bara kunnat haft en hobby. Bara dansat lite efter en öppning och innan en stängning. Bara kunnat få in att dansa lite street och blivit nästa Wade Robson eller kanske fått vara hans protogé i en annan ytterlighet. Kunnat svänga mig runt varje dansgolv så att folk fått abdikera för att mina fötter inte vad av denna jord. Och så kunde jag varit med på Let's Dance och kanske blivit tvungen att dansa med Idol-Måns.

För om jag bara haft en bättre barndom. Eller lite lugnare i alla fall. Då hade jag inte haft all min oro och all min rädsla. Så hade jag sluppit gå igenom massa problem och därför inte utvecklat en viss personlighet som gör att mycket känns lika tråkigt som många gör. Kanske vore jag inte lika ivrig, lika villig att visa mig som en bra person. Kanske vore jag en Svensson eller Nilsson eller Ottosson eller vad som helst som alla andra som gillar Facebook, Slagt och Big Mac. Kanske en som alla andra i mängden. Då hade man ju inte känt sig som en av ett annat slag.

För om jag bara hade gjort det och det och det så hade jag aldrig varit mig själv och det vore en himla synd. När nattens mörker lägger sig och jag också gör så känner jag mig ändå ganska stolt över att jag blivit den jag är. Tack vare alla dumma idioter som gett mig skinn på näsan och en blick som jag inte viker ner. Ni har gjort mig till den jag är.