Busig! Så känner jag mig. Lite tramsig. kanske lite irrationell. Lite lockande, pockande, sakta sakta smyger känslan av allt det underbara sig närmre och jag förstår faktiskt inte varför jag skulle kunna se någonting annat än det smuukk i allting just nu. Jag behöver inte för jag vill inte för jag vägrar och jag behöver inte. Jag har inget behov av att gräva in mig i allt det onda och dumma och just nu badar jag gärna i allt det bra och fina och härliga och lyckliga.

Är det att vara naiv att vara lycklig? Som att man inte förstår att det inte finns tillräckligt att vara glad över. Men jag har bara så lätt för att vara glad nu. Bara ingen anledning varför.

Nik og Jay filmen får mig att längta efter nätterna i DK. Galna nätter.

Underbara. Underbara. Jag?