Till alla som det må beröra. Till alla er som vill höra.

Till dem som burit sorg hela livet. Till dem som det syns på och till dem som ingen skulle kunna ana.

Till dem som gjort mig illa och gjort mig stark. Till dem som inte förtjänar min kärlek och aldrig gjort men ändå alltid fått den.

Till dem som förtjänar min kärlek högst av allt och alltid har gjort men ändå inte alltid fått den.

Till dem som finner sig någonstans mitt emellan; med sina egna samvetskval. Så viktiga att det skär i hjärtat.

Till dem som är en förlust.

Till dem som är små skatter. Vackrare och mer outbytbara än någonting.

Till dem som alltid förstår och stöttar.

Till dem som förstår men som inte har mod till att stötta.

Till dem som aldrig har något mod alls till att gå mot strömmen.

Till dem som insåg från början att de aldrig skulle vara som alla andra men som inte bryr sig ett dugg.

Till dem som är så särskilda att ingen knappt förstår.

Till dem som är som jag. Var de nu än håller hus.

Till dem som delar känslor av mitt slag.

Till dem som man helst av allt vill glömma. Som svartar ner livet med svek.

Till dem vars anletsdrag aldrig får suddas ut. Så viktiga och sköra är minnena av dem och ändå så bestående i min själ.

Till den som allt är ämnat för. Men som ingen vet. Som när insikt blir en del av jaget ska all lycka i världen frodas.

Till den som inte vet om och till den som tror den vet.

Till den som vet varenda liten hemlighet.