01:35

När jag skulle gå hem igår från jobbet fann jag mig sittandes på kontoret. Jag var så trött men samtidigt helt speedad efter att ha mumsat i mig fyra packet Dextrozol eller vad de nu kallas. Knaprandes på en seg liten nugget funderade jag över de vänner jag har och det liv jag leker runt i och kom fram till att jag borde vara åkrar och ängrar mer lycklig än jag är för tillfället. Jag kände den där lyckan rusa över mig och jag insåg att jag kanske redan är där. Det är kanske som dem säger att allting redan finns inuti dig, du behöver bara finna vetet och insikten nog att dra fram det. Det är ingen annan som kommer göra det åt dig. Så kanske är det så; jag är redan lycklig. Lycklig som fan. Jag kanske bara är dödsskraj för att erkänna det. För i min bok är man lycklig då är man fan också nöjd. Och att vara nöjd skrämmer mig. Slutar man leta då? Slutar man anstränga sig? Eller blir alla vägar lättare att gå. Hmm. En lördagsförmiddag som det här är det kanske en allt för djup diskussion. Fortfarande trött.

Men man kankse borde testa det där med att vara lycklig utan att för den sakens skull ha nöjt sig med det man har just nu. Bara vara tacksam och uppskatta de små sakerna man har. Ju mer man uppskattar desto mer kommer det. Och jag har en känsla av att det kommer mycket bra mycket snart.